Kastning med Kenneth
I över ett år har vi pratat om det. Den här sommaren blev det äntligen av. Jag talar om pilkastning hos the one and only Kenneth, tillsammans med ett gäng andra postisar och ex-postisar. Med undantag från Peter Olofson så var detta samma gäng som gav sig ut på den ökända Helsinki-kryssningen ifjol, så det var ett kärt återseende. Eftersom Kenneths maka Carina också satt med på verandan så kunde inte alla minnen luftas, men dem kan man läsa om HÄR istället.
Nå, pilkastningen. Förr i tiden så nyttjades alltid luncherna till att tävla i den ädla sporten dart, men på sistone har det blivit väldigt dåligt med den varan. Därför ordnade vi den här tillställningen, och självklart följde allas smeknamn med från postkontoret. När jag kastar pil kallas jag för Niklazer The Blazer (för att mina pilar viner fram genom luften som laserstrålar, eller något), Robban kallas för Pingvinen (för hans konstiga och ryckiga rörelser innan han kastar), Kenneth kallas för Kenneth, osv osv... Tyvärr var Robban outstanding denna kväll och vann i princip alla omgångar, ett dåligt betyg för oss andra postisar. Kanske var vi andra för fulla, medan Robban bara låtsades dricka?
Framåt småtimmarna tog Kenneth mig under armen och viskade i mitt öra: "Kom. Det är dags nu." Jag hann bli en aning orolig medan han ledde ner mig till källaren, men det visade sig - gudskelov - att Kenneth bara ville visa sin spelhörna. Bedårande! Där sitter han alltså, när barnen gått och lagt sig, och dödar terrorister i Battlefield 2. "Det är det bästa jag vet", sa Kenneth med något glimrande i blicken. Det var dags att tacka för sig och gå hem.
Nå, pilkastningen. Förr i tiden så nyttjades alltid luncherna till att tävla i den ädla sporten dart, men på sistone har det blivit väldigt dåligt med den varan. Därför ordnade vi den här tillställningen, och självklart följde allas smeknamn med från postkontoret. När jag kastar pil kallas jag för Niklazer The Blazer (för att mina pilar viner fram genom luften som laserstrålar, eller något), Robban kallas för Pingvinen (för hans konstiga och ryckiga rörelser innan han kastar), Kenneth kallas för Kenneth, osv osv... Tyvärr var Robban outstanding denna kväll och vann i princip alla omgångar, ett dåligt betyg för oss andra postisar. Kanske var vi andra för fulla, medan Robban bara låtsades dricka?
Framåt småtimmarna tog Kenneth mig under armen och viskade i mitt öra: "Kom. Det är dags nu." Jag hann bli en aning orolig medan han ledde ner mig till källaren, men det visade sig - gudskelov - att Kenneth bara ville visa sin spelhörna. Bedårande! Där sitter han alltså, när barnen gått och lagt sig, och dödar terrorister i Battlefield 2. "Det är det bästa jag vet", sa Kenneth med något glimrande i blicken. Det var dags att tacka för sig och gå hem.
Robban och Gunnars.
Mr Sir och Hasse.
Kenneth mådde oförskämt bra.
Kastning med Kenneth.
Vem drar till sig mest småkryp - flugdödaren eller Kenneth?
Spelhörnan.
Bästa spelet just nu, enligt Kenneth - Duke Nukem Forever.
Kenneth öppnar fönstret och gastar att alla måste gå hem.
Kommentarer
Trackback
