Recension: Black Swan

Black Swan följer balettdansösen Nina (Natalie Portman) och hennes kamp för att få huvudrollen när en ny version av klassikern Svansjön ska sättas upp. Nina är perfektionist och tränar åtskilliga timmar om dagen. Kanske tränar hon för hårt? Hon får blodiga sår på fötterna och på nätterna kliar hon sönder sin rygg, vilket gör att hennes överbeskyddande och lite tokiga mamma ständigt får klippa hennes naglar. Samtidigt börjar Nina se otäcka syner, den ena värre än den andra. Hur högt pris är hon beredd att betala för sin framgång?

Historien utspelas till största delen bakom kulisserna på balettakademin, ett liknande grepp som i regissören Darren Aronofskys förra film, The Wrestler. Han lånar många knep från gamla mästare som David Cronenberg, Brian De Palma och Roman Polanski, men väver samtidigt in sin egen unika stil i historien. De mörka korridorerna och omklädningsrummen utgör en suggestiv inramning till handlingen, som efter hand utvecklas så att det är svårt att avgöra vad som är verkligt och inte. Regissörens lek med skuggor och spegelbilder används på ett nyskapande och klaustrofobiskt vis, samtidigt som kompositören Clint Mansell har skapat ett bländande soundtrack, till stora delar baserat på Tchaikovskys originalmusik. 

Natalie Portman gör en sensationell förvandling från vit till svart svan och var en mycket värdig vinnare på Oscarsgalan i kategorin Bästa Kvinnliga Huvudroll. Det slår gnistor mellan henne och sexiga dansaren Lily (Mila Kunis, en lång väg från genombrottet i That 70's Show) samt den sliskige läraren Thomas (perfekt spelad av Vincent Cassel) - frågan är om detta inte är hennes livs roll.

Black Swan är inte en film för alla. Vet du med dig att du har svårt för nagelband som slits sönder i närbild, knakande fotleder och hemska vanföreställningar - välj en annan film. Jag kan inte påminna mig senast jag bevittnade något så genuint obehagligt - tredje akten är en riktig rysare - men samtidigt är det en estetiskt fulländad produktion. Den storslagna finalen är ett litet mästerverk i sig självt, och när ridån går ner känner man sig som en lite starkare människa som härdat ut den plågsamma resan dit.


 


Kommentarer
Postat av: Super- och Sur-Kajjan

Hehe, nu var jag här inne och besökte! Din lilla fegis ;-P Fast nu har jag faktiskt fått höra från andra att det är lite läskigt. Det är bara kanske jag som är inte så rädd som alla andra?! :-O Besöker ditt blogg för att jag orkar inte läsa annat dvs. en fett humangeography bok. Nä, nu ska jag läsa mera blogg!!! Tooddleesss

2011-03-12 @ 13:27:50
Postat av: Niklas

Finbesök, minsann! Kul. =)



Ja, jag säger ju att filmen är läskig! Usch, fy, blä. Men väldigt bra på samma gång.



Nu får du länka till din blogg! =)

2011-03-12 @ 15:52:23
URL: http://outerheaven.blogg.se/
Postat av: SuperKajjan

NEJ :-P Är du säker på att ingen annan i skolan besöker ditt blogg?! I så fall kan vi ju snacka skit om de här! hehehe ;-P Nää jag skämtar bara... Min dator fuckade upp sig så jag försvann, men så försvann du också =( Lycka till med pluggandet!

2011-03-12 @ 16:51:03
Postat av: ROBIN HOOD

åh! :P btw, har du lust att vara med i en utlottning där man lätt kan vinna en goodiebag fylld med hemma spa saker? inlägget är långt uppe på min blogg och det är helt gratis att vara med! :)

2011-04-25 @ 20:15:16
URL: http://robinhoods.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0