Lundun Town
Vi hade inte så storslagna planer när vi anlände, men då alla museum i London är gratis så fick det bli våra huvudsakliga utflykter. På torsdagen blev det Naturhistoriska muséet, där skelett av dinosaurier och däggdjur trängdes med lite mer barnvänliga saker, som avdelningen "Creepy Crawlers" med bland annat myror som byggde stackar i en glasmonter. Nästa dag fick det bli det närliggande Science Museum, som framförallt Daniel gillade eftersom det var så interaktivt. Sista dagen innebar British Museum, som trots hisnande arkitektur inte lyckades trollbinda oss med alla sina smycken, tråkiga krukor, etc.
Det enda som var synd med resan var att Linnea jobbade alla dagar när vi var där, så det blev inte så mycket häng med henne bortsett från en lunch första dagen och en klubbkväll på stället med det spexiga namnet Your Mum's House. Vi löste det så gott det gick genom att hänga så mycket vi kunde på hennes arbetsplats The Blue Posts, där vi drack omåttliga mängder med öl samt jägerbombs - allt för halva priset, naturligtvis.
Sista dagen blev även den bästa, mycket tack vare vackert väder men också för att vi hängde med Linneas kompisar i Hyde Park. Där samlas tydligen tusentals svenskar årligen för att fira Midsommar och göra reklam för allt som är bra med den svenska sommaren, typ kubb och midsommarstångar. En kille vid namn Fredrik hade dessutom köpt med sig knäckebröd, Kalles kaviar, sill, nubbe och annat gott från en svensk importbutik, för att få till den där typiska Sverige-stämningen. Det blev den perfekta avslutningen på en kort men lyckad resa.
Andra noteringar från London:
- Efter fyra dagar med Londons tunnelbana så kommer jag aldrig yttra ett ont ord om SL igen. Obefintlig ventilation, trånga perronger, små tåg, ett jäkla spring i labyrintliknande gångar, hysterisk trängsel vid rusningstid och vad är grejen med att tågen slutar gå vid midnatt?
- Att gå på klubb i London utan öronproppar är inte snällt för trumhinnorna.
- Även i England sänder jag ut starka gaysignaler. På klubben Propaganda fick jag frågan "I just gotta ask you, are you straight or gay?" från en tjej, medan en artig men närgången herre gav mig en nackmassage på Your Mum's House.
- Att London skulle sakna vackra damer är en myt vi kan avskriva på en gång.
- Även den föråldrade myten om engelsmännens dåliga tandhygien stämmer inte alls.
- Vi kommer att sakna smörgåskedjan Pret A Manger - vilka är Subways?
- Primark är otroligt överskattat.
- Min engelska är inte alls så imponerande som jag gärna vill få den till. I pressade och onyktra situationer är den rent utav riktigt svårbegriplig.
- Oxford Street är gatan som aldrig tar slut.
Puben The Blue Posts, där Linnea jobbar. Hit gick vi varje dag.
En promenad runt Londons musikaldistrikt.
Naturhistoriska muséet, där dinosaurierna lockade allra mest.
Daniel hälsar på en gammal släkting i form av hans farfarsfarfarsfar Brutus Gleisner.
Jag och mina kompisar elefanterna. Notera även den flygande späckhuggaren i högra hörnet.
"I hate you, mum".
"Hello, who's calling?" Daniels spexande tog aldrig slut.
Ståtlig byggnad, får man säga.
En tripp till Hyde Park kunde vi givetvis inte hoppa över.
Daniel läser The Evening Standard, som den gentleman han är.
Lite filmaffisch-häng utanför vår lägenhet i Stepney Green.
På Science Museum, vår favorit av alla muséerna.
Här kunde man läsa vad andra skrivit och diskutera angående ämnet "Fetma i England". Daniel gav sin syn på saken.
Daniels inlägg i fetmadebatten.
På The Blue Posts, var annars?
En liten bild för att få det att vattnas i munnen på Erika Edewien.
Sista dagen innebar ett besök på det brittiska muséet.
Daniel kollar hur det står till med mumiernas sömn.
Jag och en schysst byst.
Vackert väder sista dagen, så vi drog till Speaker's Corner och Hyde Park...
...för att fira Midsommar med typ tusen svenskar. Helt galet!
Våra nya, svenska vänner.
Inte riktigt en midsommarkrans, men bra nära!
Lite svensk husmanskost hörde självklart till.
Sill på smörgåsen är en riktig hit, tycker jag!
Adjö för den här gången, London!
