Finalen på Debaser Medis
Vi sparade inte på krutet direkt, och spelningen kan utan problem sorteras in under de mer händelserika. Michaels sladd åkte till exempel ut, samtidigt som Larsson trasslade in sin sladd i mitt keyboardstativ, vilket gjorde att det blev kalabalik för en stund. I samband med detta, i slutet av vår typiska avslutare "27", så hände det som inte fick hända... Mitt näsblod, som gäckat mig en del de senaste veckorna, dök väldigt olägligt upp och ställde till det rejält. Jag kunde inte bara springa av scenen mitt i showen, så blodet fick forsa ner på golvet och keyboarden tills låten var klar. Efteråt jublade folk, vissa trodde till och med att det var en specialeffekt. Kanske kan bli min nya grej?
Hur tävlingen gick? Trots ett bra framträdande så räckte det inte ända fram, och vi slutade på en delad femteplats. Det var i alla fall en sjukt rolig kväll - det är kvällar som dessa som gör att man vill fortsätta utvecklas och bli ännu bättre.
Hjärtligt tack till alla som kom och tittade, samt extra tack till den outtröttlige Peter Årevik för livebilderna.
Med ett blått ljus i ryggen drog vi igång showen med en låt som har arbetsnamnet "Skogsbär". Passande!
Daniel och Michael.
Larsson skriker ut sin ångest.
Det patenterade gitarrgunget mot slutet av "27".
Minglande med lite coola babes efteråt.
Rasmus kom ända från Linköping för att heja... samt komma med goda råd.
Fina Nathalie var där och tittade.
Under våra polare Concealed Asylums spelning skedde en maktkamp inom bandet, då Robin försökte ta över Michaels ledarroll. Det lyckades... nästan.
Jag fick nog och begav mig till Trädgården, där Peter väntade.
Linus blev knepig efter ett par öl, men Daniel höll sig lugn.
Trädgården. Trevligt ställe, extra plus för Tetrisblocken.
Alla samlades under den glödande kristallen i mitten.
Kelly och Mickis bjöd på en show som jag sent ska glömma.
