Boken om synthar

Häromdagen fick jag en gullig gåva av Sari, som räddade en bok från att slängas i containern och istället gav den till mig. Det verkade passande eftersom jag själv spelar synth och det kan ju vara bra att känna till bakgrunden för instrumentet som man så ofta pysslar med.

Boken kom ut år 1984 (då jag var ett år gammal) och det har ju hänt lite sen dess, men det är ändå rolig läsning. Ett kapitel heter till exempel "Är fårtarmar mer musikaliska än mikrokretsar?" och syftar till påståendet att synthar är ett otyg som inte är lika "varma, mänskliga och besjälade" som traditionella instrument. När exempelvis Duran Duran slog igenom med sin elektroniska pop i början av 80-talet anklagades de för att vara själlösa, då ljuden som synthen producerade ansågs låta "döda, mekaniska och kalla". Den ansångs helt enkelt vara ett hot mot traditionellt spel och levande musiker. Med facit i hand skulle det vara roligt att se hur dåtidens belackare skulle reagera om de fick se hur musikklimatet ser ut idag. Dessutom har det sedan länge slagits fast att så kallade "levande" instrument kan fungera i alldeles utmärkt symbios med de "döda".

Synthesizer-boken.

 

Sampla katter? Kan man göra så?

 

Så här ska min studio se ut... Eller inte?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0