Djurgården - Mjällby
De senaste åren har jag nästan uteslutande sett allsvensk fotboll på Grimsta IP, då jag brukar kunna smita in gratis och för att det är på gångavstånd från där jag bor. Senaste gången jag såg fotboll på Stockholm Stadion var en solig höstdag 2005 då Djurgården som redan klara svenska mästare besegrade Elfsborg med klara 8-0. När jag och brorsan blev erbjudna friplåtar av Mickis och Robert (som har säsongsbiljetter) krävdes inte mycket eftertanke för att tacka ja, även om förutsättningarna inte var lika ljusa den här gången.
Djurgården har efter ett par tuffa säsonger ett hyfsat spännande lag på gång i år, även om spelet kanske inte rosat marknaden så här långt. Matchen mot nykomlingen Mjällby var väldigt jämn och kanske inte helt välspelad, men enligt Robert visade järnkaminerna upp sitt bästa spel hittills och det säger väl en del om hur säsongen sett ut. Att stå i klacken var helt klart en stämningshöjare. Hejaramsorna var inte alltid av det snällaste slaget (en av de mildaste var en improviserad ramsa om en av Mjällbyspelarnas frisyrer) men jag drogs med i ståhejet och sjöng för full hals. Robert hade inte mycket till övers för motspelarna, utom hetsporren Tobias Grahn då denne kastat slängkyssar mot AIK:s klack tidigare under säsongen, vilket enligt Robban gör Grahn till en ypperlig framtidsvärvning för Djurgården. "Skada alla deras spelare, utom Grahn förstås!" gastade han till Djurgårdsspelarna.
Matchen såg länge ut att sluta mållöst, men mot slutet kom Djurgårdsforwarden Kennedy Igboananike upp fint på ett inlägg och nickade in segermålet. Eftersom värsta konkurrenten AIK samtidigt förlorade sin match så var stämningen på topp i klacken, och det kunde inte ens ett gäng kyliga regnskurar ändra på.
Djurgården har efter ett par tuffa säsonger ett hyfsat spännande lag på gång i år, även om spelet kanske inte rosat marknaden så här långt. Matchen mot nykomlingen Mjällby var väldigt jämn och kanske inte helt välspelad, men enligt Robert visade järnkaminerna upp sitt bästa spel hittills och det säger väl en del om hur säsongen sett ut. Att stå i klacken var helt klart en stämningshöjare. Hejaramsorna var inte alltid av det snällaste slaget (en av de mildaste var en improviserad ramsa om en av Mjällbyspelarnas frisyrer) men jag drogs med i ståhejet och sjöng för full hals. Robert hade inte mycket till övers för motspelarna, utom hetsporren Tobias Grahn då denne kastat slängkyssar mot AIK:s klack tidigare under säsongen, vilket enligt Robban gör Grahn till en ypperlig framtidsvärvning för Djurgården. "Skada alla deras spelare, utom Grahn förstås!" gastade han till Djurgårdsspelarna.
Matchen såg länge ut att sluta mållöst, men mot slutet kom Djurgårdsforwarden Kennedy Igboananike upp fint på ett inlägg och nickade in segermålet. Eftersom värsta konkurrenten AIK samtidigt förlorade sin match så var stämningen på topp i klacken, och det kunde inte ens ett gäng kyliga regnskurar ändra på.
Järnkaminerna.
Mickis hade dresscoden under kontroll.
Linus sjöng med i klackens hejaramsor så gott han kunde.
Farlig hörna.
Hoppborgen, med en del besvikna barn vid sidan om.
En del regn emellanåt, men DIF är bäst när det åskar och regnar!
Andra halvlek och det börjar skymma.
Djurgården vann och kammade hem tre sköna poäng.
Kommentarer
Trackback
