Tokyo: Kamakura
Kamakura beskrivs bäst som ett slags tidsdokument över Japan, här finns tempel, vacker natur, heliga marker, m.m, och då det bara ligger fem mil utanför Tokyo så är det ett lite billigare (och förvisso mindre känt) alternativ till Kyoto. Enligt uppgift var Kamakura år 1250 världens fjärde största stad med sina 200.000 invånare, vilket känns ganska svindlande när man tänker på hur futtigt det kändes i jämförelse med till exempel Tokyo.
Efter flera tågbyten så nådde vi vår destination, och vi inledde med att besöka Tsurugaoka Hachiman-gu, ett känt tempel som byggdes redan 1063 (tack, Wikipedia!). Här blev vi av en ren slump vittne till ett stort bröllop, där det spelades läskig musik för att skrämma bort onda andar. När det började skymma så åkte vi tåg en bit till, ner till havet och en ö där Tommy lurade i oss att det spökade. Där traskade vi omkring en stund, vi såg inga spöken men Daniel blev skrämd av en katt och det fick räcka. Vi avslutade besöket med en tripp upp i ett utsiktstorn, sedan var det dags att röra sig tillbaka igen.
Eftersom det här var sista kvällen då alla var ute tillsammans så hade jag och mina medresenärer beslutat att bjuda Tommy och Eun Seon på fin restaurang, som tack för husrummet och allt annat. Valet föll på ett ställe i Shinjuku där man beställer in olika sorters kött som man sedan får grilla själva. Det lät som en kul idé på pappret och kanske hade det gått bra om jag inte stoppat i mig en äggburgare (!) i Kamakura innan vi satte oss på det skakiga tåget hem till Tokyo. Jag mådde inte särskilt bra när vi slog oss ner vid bordet, och när menyn visade sig innehålla hjärta, lever, inälvor, tryne och andra delikatesser så blev det lite för mycket. Jag var tvungen att gå på toaletten och skölja ansiktet med vatten en stund, sedan återvände jag och åt i princip bara ris, då jag sedan tidigare är ganska mesig när det gäller sega köttbitar. Kanske inte mitt typ av ställe alltså, men det viktigaste var att Tommy och Eun Seon blev nöjda.
Efter flera tågbyten så nådde vi vår destination, och vi inledde med att besöka Tsurugaoka Hachiman-gu, ett känt tempel som byggdes redan 1063 (tack, Wikipedia!). Här blev vi av en ren slump vittne till ett stort bröllop, där det spelades läskig musik för att skrämma bort onda andar. När det började skymma så åkte vi tåg en bit till, ner till havet och en ö där Tommy lurade i oss att det spökade. Där traskade vi omkring en stund, vi såg inga spöken men Daniel blev skrämd av en katt och det fick räcka. Vi avslutade besöket med en tripp upp i ett utsiktstorn, sedan var det dags att röra sig tillbaka igen.
Eftersom det här var sista kvällen då alla var ute tillsammans så hade jag och mina medresenärer beslutat att bjuda Tommy och Eun Seon på fin restaurang, som tack för husrummet och allt annat. Valet föll på ett ställe i Shinjuku där man beställer in olika sorters kött som man sedan får grilla själva. Det lät som en kul idé på pappret och kanske hade det gått bra om jag inte stoppat i mig en äggburgare (!) i Kamakura innan vi satte oss på det skakiga tåget hem till Tokyo. Jag mådde inte särskilt bra när vi slog oss ner vid bordet, och när menyn visade sig innehålla hjärta, lever, inälvor, tryne och andra delikatesser så blev det lite för mycket. Jag var tvungen att gå på toaletten och skölja ansiktet med vatten en stund, sedan återvände jag och åt i princip bara ris, då jag sedan tidigare är ganska mesig när det gäller sega köttbitar. Kanske inte mitt typ av ställe alltså, men det viktigaste var att Tommy och Eun Seon blev nöjda.
Gågata i Kamakura. 
Tommy tog med sin systemkamera på utflykten, ett gäng fina bilder la han ut på sin Tokyo-blogg. 
Thomas tog också kort. 
Vackert. 
Här var det ett par som gifte sig just när vi var där. 
Väktare. 
Daniel knöt fast sin olycka vid den här väggen och kände genast hur turen vände. 
Skymningsdags. 
De här palmerna ger inte riktigt sken av hur dåligt vädret var. Blåsigt, regnigt och allmänt jävligt. 
Tommy berättade att en av hans kompisar blev bestulen på sin lunch av en av de här hökarna. 
Två spöklika figurer på väg ut mot ön. 
Eun Seon på den hemsökta ön. 
Spooky stuff! 
"Coola" effekter. 
Lång tågresa hem. 
Blade Runner. 
På den köttiga restaurangen. 
Eun Seon, Thomas och jag. Nedanför oss: hjärta, lever och inälvor.
Kommentarer
Trackback
