Outer Heaven -

Watain-ceremonin

Flera här undrar kanske hur det gick med Watain-ceremonin jag berättade om häromdagen. Förmodligen inte, men skit samma, jag berättar ändå! Efter mycket velande så tackade jag ja till Sound Pollutions inbjudan att närvara på tillställningen då Watain skulle tilldelas guldskivor för deras singel "Reaping Death". Jag blev lite nostalgisk eftersom ceremonin hölls på distributören Sound Pollutions bakgård, vilket ligger i samma byggnad där Vitaminic höll till förut, ett företag där jag jobbade många sena nätter för att tjäna ihop lite extrapengar under skoltiden för en massa år sedan.

Mycket av Watains "Reaping Death"-framgångar kan tillskrivas den kontroversiella signeringen som ägde rum i Sound Pollutions skivaffär tidigare i år. Jag fick berättat för mig att butiken hade gjorts helt mörklagd, ljus hade tänts och djurkadaver placerats ut, det senare gjorde att den ruttna köttstanken inte försvunnit på flera dagar. Nu var det dock betydligt lugnare, bandet hade inte tagit på sig sin corpse paint och tillställningen hölls som sagt ute i friska luften.

Eftersom alla verkade känna alla på ceremonin utom just jag så kändes det först lite ensamt. Som tur är hade jag och min Sound Pollution-kontakt Henrik Karlsson ett gemensamt intresse som stavas Depeche Mode, vilket gjorde att vi stod ett bra tag och diskuterade vilt kring allt som rörde bandet; hur besvikna vi blev på senaste skivan, hur många konserter vi sett, vilken mäktig comeback Playing The Angel var, etc. Ett par öl intogs och det gjorde inte så mycket att regnet bitvis gjorde det svårt att vistas utomhus. Men en black metal-rital ska väl å andra sidan inte vara någon solskenshistoria?!

Helt plötsligt var det då dags att dela ut guldskivorna. Frontmannen Erik avrundade sedan festligheterna med ett muntert tal som jag här publicerar i sin helhet. Exklusivt var ordet!

”Reaping Death är en låt skriven som en hyllning till den första mördaren och satanisten Cain. Genom mordet på sin bror Abel var han den första som bröt skapelsens bojor och gick emot guds vilja. Därför stöttes han bort och sökte sig till sin sanna faders släkte, ormen i edens lustgård, även känd som satan.

Att öppet prisa Cain, hans ursprung, hans verk och hans avkomma är något som aldrig skulle varit möjligt för säg 300 år sedan. För 300 år sedan band man fast sådana som oss vid pålar och brände dem levande. Nu tilldelas vi guldskivor och prisas i media. Detta är ett uppmuntrande bevis på att den här världen är på väg åt helvete.

Genom black metal har vi fått ett forum inom vilket vi utan att bli förföljda och torterade kan hylla de uråldriga fördärvsmakterna, revolutionernas och den totala frigörelsens gudar, och därmed skänka dem ytterligare kraft. Den här guldskivan är ett bevis på att genren som sådan är en att räkna med, och med eld, fanatism och passion som drivkraft ämnar vi att ta den ännu längre, djupt ner i hitintills outforskade avgrunder. ”