A night at the Cirkus
Häromkvällen var det konsert på Cirkus ute på Djurgården, med Stockholms stoltheter Opeth. Jag har tidigare sett dem på stora scener i Tyskland och Småland, samt på små intima rockklubbar här hemma, och måste helt klart säga att det senare är att föredra. Cirkus landar väl lite däremellan, det är förmodligen Stockholms finaste konsertställe men kanske samtidigt lite i största laget för Opeth. Eftersom det var 20-årsjubileum så framfördes hela deras klassiska ”Blackwater Park”-skiva under första halvan, sedan spelade man en låt från varje album man gett ut, från 1995 års ”Orchid” till 2008 års ”Watershed”.
Efter konserten blev det taxi till Pub Anchor, där det denna kväll var hårdrockskaraoke. Lagom till att vi klev in så var det en snubbe som framförde Judas Priests gamla goding ”Turbo Lover” på ett (med karaokemått mätt) sådant gräsligt sätt att Ahlin, som är ett stort Priest-fan, flög i taket. När det väl blev hans tur att sjunga så greppade han mikrofonen, sa några väl valda ord till ”Turbo Lover”-mannen (som dock redan hunnit lämna lokalen) och morrade sig sen igenom Megadeths ”Symphony Of Destruction”. När vi senare såg ”Turbo Lover”-mannen på 7-11 ville Ahlin mucka gräl, men som den pacifist jag är så lyckades jag avstyra konfrontationen.
Här kommer lite bilder.
Nathalie åkte upp från Hultsfred för att kunna gå på konserten. 
Erik deklarerade att festen nu var igång. 
Opeth! 
Mikael Åkerfeldt. 
Erik funderar över vilket betyg han ska sätta på konserten. 
Nathalie och Ahlin väntar spänt på omdömet. 
På The Anchor efteråt. Ahlin väntar på sin tur att äntra scenen. 
Ahlin skäller på "Turbo Lover"-mannen. 
Sedan drog han igång själv med "Symphony Of Destruction". 
Snack i rökrutan efteråt.
