Outer Heaven

Det man oftast roar sig med på kvällarna i Koh Chang är att besöka någon av alla de restauranger/barer som kantar öns enda riktiga asfaltsväg. Det är främst två ställen som man minns efteråt, den första döpte vi till Nasas bar och den andra heter Blues Bar. Nasa är kvinnan/mannen som äger en bar som låg precis bredvid Kai Bae Beach, och där hängde vi flera gånger. Ahlin hade tydligen gjort ett visst intryck på Nasa, som kom ihåg honom från 2008-resan. Hursomhelst, det var ett trevligt ställe där man kunde spela jenga eller andra diverse spel, prata med folk och dessutom lyssna till livemusik. Självklart stod Erika, Ahlin och Larzoni för ett par hyllade framträdanden.

Blues Bar besökte vi också förra året, och efteråt svor jag att aldrig sätta min fot där igen. Servicen var usel och till råga på allt blev Ahlin och Robin magsjuka efteråt. Jag vet inte vems briljanta idé det var att gå dit igen, för att liksom ge dem en andra chans och se om de hade lärt sig något från förra året, men det gjorde vi i alla fall. Det stod dock snabbt klart att det fortfarande var mycket illa ställt, personalen var lika oförstående som vanligt, en beställd maträtt tappades bort helt, bestick var tydligen väldigt svårt att få tag i, osv. Nu kanske jag låter en aning oförskämd som sitter och klankar ner på en thailändsk restaurang, men faktum är att i princip alla andra ställen vi besökte var bemötande och proffsiga trots i vissa fall begränsade resurser, medan Blues Bar trots en snygg och inbjudande yta bevisligen hade noll koll vad de höll på med. Gordon Ramsey hade inte blivit imponerad.

Dock visade det sig att Blues Bar skulle få en sista chans, avslutningskvällen på Koh Chang. Efter att vi hängt som vanligt på Nasas bar hela kvällen så tyckte Nasa att det skulle firas att vi äntligen skulle åka hem (eller för att vi varit så goda kunder i en vecka, har glömt vilken anledningen var) så han/hon tog med oss till Blues Bar för en helnatts festande. Vi var ytterst skeptiska till en början, men det visade sig att det var nattklubbsdelen som BB hade lagt resurserna på. Där det tidigare under kvällen varit helt öde flockades nu folk, och det var riktigt bra drag med ett hårt rockande liveband samt en oändligt sinande ström av whiskey med Coca Cola-beställningar (urk!). Det var tur att det var sista kvällen, det skulle krävas en hel veckas lugn ute på landet för att återhämta sig.

Nasas bar.


Ahlin blev så upphetsad över Jenga-spelandet att han började genomgå en metamorfos.  


En australiensk trubadur feat. Larsson.


Lost Domain unplugged.


Greger med två beundrare på Blues Bar.


Nasa och Greggan.


Kungarna.