Att bo hemma
Förra veckan gjorde jag en George Costanza och flyttade hem till mina föräldrar igen. Det beror inte på att jag har blivit arbetslös eller något, utan för att min lägenhet håller på att stambytas just nu. Linda har jag tagit med mig, tillfällig adressändring är kirrad (gratis dessutom, för mig som jobbar på Posten) och DN avbeställd. Det här har inneburit en del stora förändringar, den främsta att jag nu tvingas leva under samma tak som den här mannen:
Lite övriga plus och minus som jag har noterat under dagarna som gått.
+ Det finns Canal+, vilket betyder att jag kan frossa i sport och långfilmer.
+ Det finns diskmaskin och tvättmaskin.
+ Mamma lagar maten (det var i för sig inget jag skötte innan heller, men ändå...)
+ Jag får umgås med Gizmo mycket mer än tidigare.
+ Kylen är alltid välfylld. Godis och chips finns det gott om, dessutom.
+ Pappa låter mig låna bilen då och då.
- Ingen tunnelbanestation i närheten betyder att det blir till att åka buss igen.
- Längre avstånd till jobbet innebär mindre tid att sova om mornarna.
- Pappa gillar att spela hög musik om dagarna samt att knäppa på radioapparater, även i de rum han inte befinner sig i.
- När man vant sig vid platt-tv så känns familjens gamla vardagsrums-tv ganska mossig och liten i jämförelse.
Som ni ser så tar det goda ut det onda med ganska ordentlig marginal, och det ska nog inte vara några problem att härda ut den här perioden fram till 20 juli, då stambytet ska vara klart. Mer betraktelser kommer längre fram.
