Outer Heaven

Igår kväll så var det dags att roa sig, och vilket sätt är då bättre än att bege sig till syndens näste, Heron City? Jag, Linda, Larsson, Calle, Calles arbetskompis Carro, Calles CS-klankompis (!) Johnny och dennes flickvän Evelina åkte därför till Kungens Kurva och bokade två bowlingbanor. Efter en matbit var det dags att börja spela, och som så ofta när jag spelar bowling så går det stundtals riktigt bra och stundtals uselt. Jag hade satt upp som mål att ta mig över hundra poäng och lyckades precis ta mig över den gränsen genom resultatet 103 poäng, vilket gav mig segern över Linda, Larsson och Carro. Den andra serien hann vi inte spela klart, medan Calle, Johnny och Evelina nästan hann med tre serier. Kanske slogs det för få strikes på vår bana?

Vi var inte klara än dock, för på Heron City (eller Heroin City som det även kallas) finns det mer att roa sig med. Därför gick vi in till Fun Zone och hade så mycket roligt vi bara kunde med Calles Heron-kort, som var tankat med 270 kronor. Det häftigaste var maskinen som mäter hur hårt man sparkar en fotboll. Senast Calle var där så sparkade han så hårt att maskinen gick sönder, så det var självskrivet att han skulle försöka göra om bedriften. Med den iskalla repliken "Hey baby, remember me?" så drog han sitt kort och tog sats inför den lilla folksamlingen som nyfiket samlats. Maskinen pajade (tyvärr) inte den här gången, men skottet blev riktigt hårt och ingen som vi såg lyckades toppa det under kvällen.

När pengarna på kortet sinat så var det slut på det roliga, så då gick vi och ställde oss utanför de automatiska svängdörrarna vid entrén och väntade på att något spännande skulle hända. Det kan man säga att det gjorde, för efter cirka 10 minuter så var det en oansvarsfull mamma som tappade kontrollen över sin lille toddler, som satte fart mot svängdörrarna. Innan vi hann reagera så fastnade ungen i dörrspringan när mamman försökte dra ut honom, vilket såg riktigt otäckt ut. "Ska det här besöket sluta i tragedi?" funderade jag, medan de mer handlingskraftiga i sällskapet sprang dit och hjälpte mamman att lirka loss ungen. Hon sprang sedan därifrån utan att tacka för hjälpen (förmodligen var hon smått chockad) och vi åkte till McDonalds, konstaterande att även den här händelserika utekvällen slutat lyckligt.