Outer Heaven

Alla som känner mig vet att jag är tokig i musik, och att upptäcka nya, bra band och artister är bland det bäst jag vet. Som bekant gillar jag att skriva också, så det ter sig bara naturligt att jag sammanfattar fjolårets 30 bästa album genom tre mastodontinlägg, uppdelat på tre dagar. Om ni tycker det låter långdraget så ska ni vara glada över att jag begränsade mig till de 30 bästa skivorna jag hörde, och inte de 50 bästa som först var planen. Okej, då kör vi, plats 30 till 21.

---

30. Marionette - Spite

Pigg debut från detta unga Göteborgsgäng, som skulle kunna beskrivas som ett lite mer svårtuggat Sonic Syndicate. Imagemässigt ser Marionette nästan ut som ett J-rockband, men låt det inte lura er, här finns influenser från såväl Strapping Young Lad som Dark Tranquillity, samt helt makalösa låtar i "Burn Me" och "In Spite".

29. Sister Sin - Switchblade Serenades

En energisk spelning på Sweden Rock Festival gjorde mig nyfiken på Sister Sin och skivan Switchblade Serenades. Här finns det inte mycket utrymme för eftertanke, istället är det högoktanig street metal från start till mål och starka nummer i "Breaking New Ground", "Switchblade Serenade" och "Death Will Greet Us". Sångerskan Liv blir rätt tjatig i längden, men detta är ändå en riktigt lyckad debut som visar föredettingar som Guns N' Roses och Mötley Crüe var skåpet ska stå.   

28. Britney Spears - Circus

Britneys sjätte album höll kanske inte riktigt vad de föregående singlarna "Womanizer" och "Circus" lovade, men så länge hon fortsätter att jobba med världens mest spännande dans- och hiphopproducenter så kommer resultatet att vara därefter, det vill säga hypermodernt och bra. Här finns t.ex. en högklassig ballad i "Out From Under", samt ännu ett lyckat Max Martin-samarbete i kommande singeln. "If U Seek Amy".

27. Judas Priest - Nostradamus

Det är kul att när Judas Priest väl försöker sig på att göra ett konceptalbum så gör de det fullt ut, i form av ett dubbelalbum och allt därtill. Hade försöket misslyckats totalt så hade de inte haft på min lista att göra, för faktum är att det finns bra låtar (balladen "Alone" är grym, t.ex.) och många snygga detaljer utspridda. På det stora hela så blir det dock alldeles för pompöst, alla poänglösa interludier blir för mycket i längden och kalkoner som "War" och "New Beginnings" borde definitivt ha plockats innan albumet gavs ut. Dessutom hade jag gärna sett att man tonat ned de symfoniska elementen åtminstone en smula, och istället öste på mer som i det riviga titelspåret. Då hade det kunnat bli en riktigt bra platta.

26. Kleerup - s/t

Sverige har fått en discoproducent värdig namnet Giorgio Moroder i den gamle hårdrockstrummisen Andreas Kleerup, som stått för något av årets genombrott. De instrumentala låtarna samt de där Kleerup själv sjunger är inte särskilt märkvärdiga, därför bör han även i framtiden samarbeta med den kvinnliga musikeliten Sverige har att erbjuda, då resultaten blivit så lyckade som i "With Every Heartbeat" (med Robyn), "Until We Bleed" (med Lykke Li) och "3 AM" (med Marit Bergman). Här finns även en instrumental version av låten som Kleerup skrev till Cyndi Laupers comebackalbum, men som till Kleerups förtret inte tilläts användas av Lauper på hans egen skiva. Vad den heter? "Thank You For Nothing".

25. The Haunted - Versus

Godkänd platta, på gränsen till besvikelse. När bandet och framförallt sångaren Peter Dolving öser på i låtar som "Moronic Colossus", "Pieces" och "Trenches" känner man igen The Haunted, men där föregångaren The Dead Eye hade ett stort djup som jag personligen påverkades starkt av så finns det stora delar på Versus som lämnar mig närmast likgiltig. Och det har ingen av bandets tidigare plattor lyckats med.

24. Scar Symmetry - Holographic Universe

Melodiös dödsmetall med science fiction-lyrik låter helt rätt i mina öron. När Scar Symmetry på sin tredje skiva dessutom fått till sitt bästa låtmaterial hittills, med toppar i "Morphogenesis" och "Quantumleaper", finns det inte mycket att klaga på. Förutom att (den numera sparkade) sångaren Christian Älvestams smörsång ibland dyker upp på helt fel ställen och förstör.

23. Cut Copy - In Ghost Colors

Dessa indieälsklingar från Australien låter på sin andra skiva som om Daft Punk skulle producerat New Order, och ibland även som Kent på sitt allra gladaste discohumör. Med så bra låtar som "Feel The Love", "Strangers In The Wind" och "Out There On The Ice" känns det som att bandet borde kunna slå igenom stort även utanför sitt hemland, där de toppar alla listor. In Ghost Colors kunde dock ha naggats i kanten, då 50 minuters speltid är lite för långt.

22. Sonic Syndicate - Love And Other Disasters

Genombrottskivan hade ett alldeles för strömlinjeformat sound för min smak, men på de unga Halläningarnas tredje album dröjde det inte länge förrän flera favoriter utkristalliserade sig. Producenten Jonas Kjellgren (Scar Symmetry) har styrt upp soundet, det är mer tryck i refrängerna och hitspäckat som på få andra hårdrocksskivor. Balladerna är i smörigaste laget, men det gör inte så mycket när fantastiska låtar som "Encaged", "Power Shift" och "Affliction" finns att tillgå.

21. Bloodbath - The Fathomless Mastery

Med medlemmar från band som Opeth och Katatonia känns det helt logiskt att kalla Bloodbath för en "supergrupp". På The Fathomless Mastery motsvarar de i hög grad förväntningarna, även om jag kanske saknar någon gungig låt i paritet med gamla dängan "Eaten". Kanonskiva ändå dock, och ett perfekt komplement till Opeths senaste för Åkerfeldt-fans.

---

Fortsättning följer imorgon!