Långfärdsskridskor på Norrviken
Tidigt i söndags så var jag, mamma och pappa ute och åkte långfärdsskridskor i Sollentuna, eller på Norrviken för att vara exakt. Det är kul att åka långfärdsskridskor, så länge man håller reda på sprickor i isen och inte överskattar sin egen förmåga såklart. Själv åkte jag 10,5 km vilket är ganska lagom. Det konstigaste är att jag inte haft någon som helst träningsvärk efteråt! Håller jag på att bli en superman?
För att inte ha åkt på ett par år så måste jag säga att jag skötte mig ganska bra, visserligen gled det förbi ett par tanter och någon barnvagn under färden, men jag ramlade aldrig åtminstone. Mamma var också duktig, men pappa (som bör ha mest isvana) har en högst tveksam teknik som lämnar mycket i övrigt att önska. Vi hade bara åkt några minuter när jag vände mig om för att se hur det gick för päronen - just då så åker farsan i isen som en säck potatis och glider sedan framåt en bit som en klumpigare variant av Anja Pärsons säl. Tydligen hade ena skridskoskenan inte satts fast ordentligt, därför åkte den av. Efter lite hjälp av mamma så kunde dock herrskapet snart fara vidare.
Här kommer en bildkavalkad från farsans uppvisning och även lite annat.
Här tar man på sig sina skrillor.
Farsan slarvade, därför gick det som det gick.
Den rara mamman.
Full fart!
Lååångt där bak ser man hur pappa har rasat ihop.
Mamma fick hjälpa till.
Hej och hå!
Mitt tålamod med pappa började ta slut...
...men så kunde han plötsligt åka vidare igen!
Men Janne har väl i alla fall träningsvärk idag?
Haha, alltid! Han får typ träningsvärk bara av att gå ut till garaget och sätta sig i bilen. Neee, nu var jag taskig!
