Outer Heaven -

Bangkok: Prince Palace Hotel

Nog för att ett överdådigt namn som Prince Palace Hotel gör att man förväntar sig ett visst uns av lyx, men vi blev nog alla lite överrumplade av hur storslaget vårt hotell i Bangkok var. Det hela bestod av tre torn som sammanstrålade vid elfte våningen, där det fanns en stor restaurang där man bland annat åt frukost, och en fin pool med tillhörande bar (mer om den senare). Bara att gå från ens rum ner till frukostbuffén - en promenad som tog en genom ståtliga salar som glittrade av guldfärg - tog åtminstone fem-tio minuter. Allt kändes otroligt ståtligt och vackert, utsikten var strålande och samtliga servitriser/receptionister såg ut att ha kommit från en Top Model-inspelning. Erika kände sig till en början lite obekväm över att bli uppassad överallt, men hon fann sig snabbt till rätta och gick t.o.m. ner till receptionen och bad om en personlig assistent - utöver Ahlin (OBS: kanske inte helt sant).

Faktum var att Prince Palace var så stort att det kändes lite ödsligt emellanåt. Det var egentligen bara vid frukostbuffén (där det serverades godbitar som korv, ägg, fruktsallad, muffins och chokladcroissants) som man såg mycket folk, vid poolen var det ofta flera lediga platser bland solstolarna och vi ska inte ens tala om hotellkorridorerna, som stundtals gav The Shining-vibbar. Dock dök det ibland upp hundratals thailändare samtidigt när det hölls konferenser i någon av de stora salarna, eller som en gång då det var ett stort bröllop! Där traskade vi förbi i våra badkläder på väg till poolen medan brudparet stod och skar upp tårta - inte undra på att man kände sig lite malplacerad. Det var händelser som denna som gjorde Prince Palace till en minnesvärd hotellvistelse, och vi bokade t.o.m. ytterligare två kvällar till slutet av semestern också, så bra var det.

Högsta betyg, således? Nja, inte riktigt. Först blir det poängavdrag för att hotellet var så snåla med toalettpapper - en rulle per dag för tre oroliga grabbmagar var definitivt i underkant. Sedan är det en sak att tuk tuk-förare gärna kommer med förslag på spännande kvällsaktiviteter, men man kan man ju åtminstone förvänta sig att slippa bli tillsagd vart man ska åka inne på ens hotell. Inte då. Flera gånger försökte taxichaufförer som opererade inom Prince Palace avstyra våra planer och istället skicka oss till "roligare" ställen, och droppen var väl erbjudandet Calle fick när han en kväll - magsjuk och nedstämd - släntrade in ensam i hotellfoajén. Taxichaffis: "Where are you going tonight, Sir? Do you want to go and see some thaiboxing?" Calle: "No thanks, I'm just going to get some sleep." Taxichaffis: "Oh. Do you want us to send a girl up to your room?" Jag vet inte, men känns inte hela den situationen lite... oseriös?