Wacken-rapport
Min packning ligger fortfarande ej uppackad ute i hallen, smutstvätten ser inte ut att vara att leka med och jag har fortfarande lite smuts kvar under naglarna. Rockfestivaler tar knäcken på en, särskilt om de ligger belägna i ett annat land och innefattar en 16 timmar lång bussresa för att ta sig dit. Men bussresan (som på ett inte helt lysande sätt arrangerats av Nöjesbiljetten) drog ut på tiden, på grund av ett gäng sidospår och ett timslångt stopp i Malmö för att det inte fanns plats för alla som köpt biljett. (Arrangören lyckades slutligen fixa fram en minibuss åt de stackarna som inte fick plats i den stora bussen). Vi åkte från Stockholm klockan 18 på onsdagen och kom fram till Wacken 13.30 på torsdagen, vilket ger en restid på 19 och en halv timme, och jag lyckades inte sova en blund under hela resan. Åker jag till Wacken fler gånger blir det garanterat inte med buss.
Blev dock genast på bättre humör när vi kom fram till själva festivalen och ett strålande väder. Vid ankomsten fick man först sitt armband, och sedan en påse med lite smått och gott, inklusive ett regnskydd, en kondom, klistermärken, osv. Regnskyddet visade sig bli användbart då det kom ett gäng störtskurar under fredagen och lördagen. Jag, Ahlin, Larsson och Heidi hjälptes åt att sätta upp tältet medan Nathalie (sällskapets primadonna) gick och duschade. Nattie såg man inte så mycket av till och från sedan, men vi andra hängde ihop ganska bra.
Hur gick det då med mina tyska? Inte så bra, de tyskarna jag snackade med pratade alldeles för snabbt och för sluddrigt. Mitt trick att hålla konversationen vid liv var att helt oväntat börja rabbla tyska fotbollsspelare som Michael Ballack eller Phillip Lahm ("sehr gut player!") och det fungerade mestadels bra. Annars kan man alltid vända sig till språkfantomen Heidi-Maria Toikkanen om man behöver hjälp. Tjejen pratar finska, svenska, engelska och spanska flytande - och även lite tyska!
Överhuvudtaget var det - tvärtemot vad jag läst på förhand - riktigt bra organisation kring festivalen. Det enda minuset var väl att vatten inte fanns att tillgå på samma sätt som till exempel på Sweden Rock, och det kändes ganska sniket av arrangörerna att ta betalt för något som borde vara gratis. Att man själv inte hittar så bra känns mest som det berodde på ens oerfarenhet av Wacken, snarare än förvirrande skyltningar. Som när jag och Heidi hand i hand försökte hitta hem efter Iron Maiden-konserten på en becksvart camping, och jag råkade trilla ner i ett vattenfyllt dike, och självklart drog stackars Heidi med i fallet. Strax efteråt försökte jag leka Super Mario genom att hoppa över ett liknande dike, men det slutade med att jag rasade omkull mitt framför ett gäng amerikanska besökare som konstaterade att "woah, that shit is dangerous!".
Bandmässigt såg jag flera bra grejer. Iron Maiden, Soilwork och Nightwish utmärkte sig bäst, men även The Haunted, Mustasch, At The Gates och Killswitch Engage gjorde mycket bra ifrån sig. Lordi skippade vi tyvärr. Hemresan blev klart behagligare, vi körde filmmaraton så alla rockers satt snälla och tittade på storverk som Chuck Norris-rullen The Delta Force. Själv sneglade jag lite på Hostel II och Napoleon Dynamite, men läste annars mest Mötley Crüe-biografin The Dirt så mycket jag orkade. Bussresan hem tog "bara" 17 och en halv timme, och jag lyckades slumra till i cirka 30 minuter.
Kort sagt var det ett riktigt äventyr att vara på Wacken Open Air för första gången, och vi får väl se om det blir fler gånger. Mer bilder kommer snart!
Blev dock genast på bättre humör när vi kom fram till själva festivalen och ett strålande väder. Vid ankomsten fick man först sitt armband, och sedan en påse med lite smått och gott, inklusive ett regnskydd, en kondom, klistermärken, osv. Regnskyddet visade sig bli användbart då det kom ett gäng störtskurar under fredagen och lördagen. Jag, Ahlin, Larsson och Heidi hjälptes åt att sätta upp tältet medan Nathalie (sällskapets primadonna) gick och duschade. Nattie såg man inte så mycket av till och från sedan, men vi andra hängde ihop ganska bra.
Hur gick det då med mina tyska? Inte så bra, de tyskarna jag snackade med pratade alldeles för snabbt och för sluddrigt. Mitt trick att hålla konversationen vid liv var att helt oväntat börja rabbla tyska fotbollsspelare som Michael Ballack eller Phillip Lahm ("sehr gut player!") och det fungerade mestadels bra. Annars kan man alltid vända sig till språkfantomen Heidi-Maria Toikkanen om man behöver hjälp. Tjejen pratar finska, svenska, engelska och spanska flytande - och även lite tyska!
Överhuvudtaget var det - tvärtemot vad jag läst på förhand - riktigt bra organisation kring festivalen. Det enda minuset var väl att vatten inte fanns att tillgå på samma sätt som till exempel på Sweden Rock, och det kändes ganska sniket av arrangörerna att ta betalt för något som borde vara gratis. Att man själv inte hittar så bra känns mest som det berodde på ens oerfarenhet av Wacken, snarare än förvirrande skyltningar. Som när jag och Heidi hand i hand försökte hitta hem efter Iron Maiden-konserten på en becksvart camping, och jag råkade trilla ner i ett vattenfyllt dike, och självklart drog stackars Heidi med i fallet. Strax efteråt försökte jag leka Super Mario genom att hoppa över ett liknande dike, men det slutade med att jag rasade omkull mitt framför ett gäng amerikanska besökare som konstaterade att "woah, that shit is dangerous!".
Bandmässigt såg jag flera bra grejer. Iron Maiden, Soilwork och Nightwish utmärkte sig bäst, men även The Haunted, Mustasch, At The Gates och Killswitch Engage gjorde mycket bra ifrån sig. Lordi skippade vi tyvärr. Hemresan blev klart behagligare, vi körde filmmaraton så alla rockers satt snälla och tittade på storverk som Chuck Norris-rullen The Delta Force. Själv sneglade jag lite på Hostel II och Napoleon Dynamite, men läste annars mest Mötley Crüe-biografin The Dirt så mycket jag orkade. Bussresan hem tog "bara" 17 och en halv timme, och jag lyckades slumra till i cirka 30 minuter.
Kort sagt var det ett riktigt äventyr att vara på Wacken Open Air för första gången, och vi får väl se om det blir fler gånger. Mer bilder kommer snart!
Kommentarer
Trackback
