Recension: White Lies på Cirkus
White Lies
Plats & datum: White Lies, 28/2
Bäst: "Farewell To The Fairground" och "Bigger Than Us".
Sämst: Att vi inte får höra "Price Of Love".
Ganska precis ett och ett halvt år har gått sedan jag hörde och såg White Lies första gången, då som förband till Coldplay på Stockholm Stadion. Det har gått fort sedan dess, kanske till och med för fort, för redan nu headlinar bandet en egen spelning på anrika Cirkus. Dock verkar det som jag har underskattat dragningskraften i bandets mörka arenarock; Cirkus är nästan utsålt och på ståplats ser det väldigt trångt ut.
Med två alldeles utsökta album i ryggen så har White Lies all anledning att känna sig självsäkra, men nog borde de kunna jobba lite hårdare på scenen? Frontmannen Harry McVeigh, som lyckas med konststycket att vara både sympatisk och cool, gör visserligen ett par ansatser till att få igång publiken, men resten av bandet står mest som siluetter i motljuset på scenen. Det är en hiskeligt snygg show, men bitvis väldigt stillastående.
London-trion kommer dock väldigt långt enbart med sitt starka material; deras senaste skiva "Ritual" rymmer trots allt arenahymner som U2-Bono skulle offra ena armen för. "Bigger Than Us", "Streetlights" och "The Power & The Glory" är bara några exempel på låtar som når ut till hela Cirkus och är värda ännu större forum. Det råder dock ingen tvekan om att fansen fortfarande har svårt att släppa taget om förstlingsverket "To Lose My Life", då det är låtarna därifrån som ger klart bäst respons. För att bli nästa Coldplay behöver White Lies helt enkelt skriva fler låtar i stil med "Farewell To The Fairground", där sittplatspubliken är lika engagerad som de tappra längst fram vid scenkanten.
Betyg: 3 av 5
Låtlista:
A Place To Hide
Holy Ghost
To Lose My Life
Peace & Quiet
E.S.T.
Strangers
Death
Is Love
Streetlights
Bad Love
Farewell To The Fairground
-------------------------------
Unfinished Business
The Power & The Glory
Bigger Than Us
Plats & datum: White Lies, 28/2
Bäst: "Farewell To The Fairground" och "Bigger Than Us".
Sämst: Att vi inte får höra "Price Of Love".
Ganska precis ett och ett halvt år har gått sedan jag hörde och såg White Lies första gången, då som förband till Coldplay på Stockholm Stadion. Det har gått fort sedan dess, kanske till och med för fort, för redan nu headlinar bandet en egen spelning på anrika Cirkus. Dock verkar det som jag har underskattat dragningskraften i bandets mörka arenarock; Cirkus är nästan utsålt och på ståplats ser det väldigt trångt ut.
Med två alldeles utsökta album i ryggen så har White Lies all anledning att känna sig självsäkra, men nog borde de kunna jobba lite hårdare på scenen? Frontmannen Harry McVeigh, som lyckas med konststycket att vara både sympatisk och cool, gör visserligen ett par ansatser till att få igång publiken, men resten av bandet står mest som siluetter i motljuset på scenen. Det är en hiskeligt snygg show, men bitvis väldigt stillastående.
London-trion kommer dock väldigt långt enbart med sitt starka material; deras senaste skiva "Ritual" rymmer trots allt arenahymner som U2-Bono skulle offra ena armen för. "Bigger Than Us", "Streetlights" och "The Power & The Glory" är bara några exempel på låtar som når ut till hela Cirkus och är värda ännu större forum. Det råder dock ingen tvekan om att fansen fortfarande har svårt att släppa taget om förstlingsverket "To Lose My Life", då det är låtarna därifrån som ger klart bäst respons. För att bli nästa Coldplay behöver White Lies helt enkelt skriva fler låtar i stil med "Farewell To The Fairground", där sittplatspubliken är lika engagerad som de tappra längst fram vid scenkanten.
Betyg: 3 av 5
Låtlista:
A Place To Hide
Holy Ghost
To Lose My Life
Peace & Quiet
E.S.T.
Strangers
Death
Is Love
Streetlights
Bad Love
Farewell To The Fairground
-------------------------------
Unfinished Business
The Power & The Glory
Bigger Than Us
Kommentarer
Trackback
