Recension: Hurts på Berns
Hurts
Plats & datum: Berns, 5/3
Bäst: "Better Than Love" är i en klass för sig.
Sämst: "Mother Nature" och "Verona" känns som parenteser i sammanhanget.
Det är lätt att dra paralleller mellan måndagens White Lies-konsert på Cirkus och landsmännen i Hurts på Berns senare samma vecka. Showerna är kryddade med subtila dödsreferenser, båda bandens frontmän får finna sig i att vara flickfavoriter och precis som White Lies har Hurts en radda hits som inte skulle göra bort sig i ett ännu större forum.
Hurts scenshow är av det dystrare slaget, men likväl upplyftande. Sångaren Theo Hutchcraft påminner om en excentrisk begravingsentrepenör och rör sällan på smilbanden, gesterna är yviga och mellan låtarna kastar han ut vita rosor i publikhavet. Bara ett halvår har gått sedan jag såg Hurts för första gången på Popganda, men en klar förbättring har gjorts för att styra upp scenshowen. Operakillen är utbytt mot en tjej som alternerar mellan violin och saxofon, samtidigt som man nu har en snygg ljussättning att luta sig tillbaka på. Berns lindas in i ett vackert, blått ljus och på skärmen bakom bandet visas till exempel virvlande snöflingor.
Manchester-duon har bara släppt en skiva hittills och får därmed ta i för att fylla ut den dryga timmen som konserten utgör. Bortsett från sin julsingel och "The Water" så spelar man precis allt som finns att tillgå, som B-sidor och Kylie Minogue-covern "Confide In Me", den senare som en kompensation för att australiensiskan saknas som duettpartner i "Devotion".
Även om det blir en aning tunt kring mitten av spelningen så är det på det stora hela en imponerande föreställning med mycket bra låtar. Bara den inledande trion "Unspoken", "Silver Lining" och "Wonderful Life" ställer det mesta som förebilderna i Depeche Mode gjort de tio senaste åren i skamvrån, och när pulsen i Hurts stadiumsynth skruvas upp ytterligare så blir det direkt oemotståndligt. I snabba låtar som "Sunday" och den självklara avslutaren "Better Than Love" så förvandlas dödsmässan till ett euforiskt discohav där man verkligen kan skönja potentialen i Hurts som ett av de kommande årens större band. Det är svårt att låta bli att drömma om hur bra detta kommer att bli när duon väl återvänder med ett förhoppningsvis lika starkt andra album i ryggen.
Betyg: 4 av 5
Låtlista:
Unspoken
Silver Lining
Wonderful Life
Happiness
Blood, Tears & Gold
Evelyn
Sunday
Mother Nature
Verona
Devotion
Confide In Me
Stay
Illuminated
-----------------------
Better Than Love
Plats & datum: Berns, 5/3
Bäst: "Better Than Love" är i en klass för sig.
Sämst: "Mother Nature" och "Verona" känns som parenteser i sammanhanget.
Det är lätt att dra paralleller mellan måndagens White Lies-konsert på Cirkus och landsmännen i Hurts på Berns senare samma vecka. Showerna är kryddade med subtila dödsreferenser, båda bandens frontmän får finna sig i att vara flickfavoriter och precis som White Lies har Hurts en radda hits som inte skulle göra bort sig i ett ännu större forum.
Hurts scenshow är av det dystrare slaget, men likväl upplyftande. Sångaren Theo Hutchcraft påminner om en excentrisk begravingsentrepenör och rör sällan på smilbanden, gesterna är yviga och mellan låtarna kastar han ut vita rosor i publikhavet. Bara ett halvår har gått sedan jag såg Hurts för första gången på Popganda, men en klar förbättring har gjorts för att styra upp scenshowen. Operakillen är utbytt mot en tjej som alternerar mellan violin och saxofon, samtidigt som man nu har en snygg ljussättning att luta sig tillbaka på. Berns lindas in i ett vackert, blått ljus och på skärmen bakom bandet visas till exempel virvlande snöflingor.
Manchester-duon har bara släppt en skiva hittills och får därmed ta i för att fylla ut den dryga timmen som konserten utgör. Bortsett från sin julsingel och "The Water" så spelar man precis allt som finns att tillgå, som B-sidor och Kylie Minogue-covern "Confide In Me", den senare som en kompensation för att australiensiskan saknas som duettpartner i "Devotion".
Även om det blir en aning tunt kring mitten av spelningen så är det på det stora hela en imponerande föreställning med mycket bra låtar. Bara den inledande trion "Unspoken", "Silver Lining" och "Wonderful Life" ställer det mesta som förebilderna i Depeche Mode gjort de tio senaste åren i skamvrån, och när pulsen i Hurts stadiumsynth skruvas upp ytterligare så blir det direkt oemotståndligt. I snabba låtar som "Sunday" och den självklara avslutaren "Better Than Love" så förvandlas dödsmässan till ett euforiskt discohav där man verkligen kan skönja potentialen i Hurts som ett av de kommande årens större band. Det är svårt att låta bli att drömma om hur bra detta kommer att bli när duon väl återvänder med ett förhoppningsvis lika starkt andra album i ryggen.
Betyg: 4 av 5
Låtlista:
Unspoken
Silver Lining
Wonderful Life
Happiness
Blood, Tears & Gold
Evelyn
Sunday
Mother Nature
Verona
Devotion
Confide In Me
Stay
Illuminated
-----------------------
Better Than Love
Kommentarer
Trackback
