Outer Heaven -

Metaltown

Metaltowns flytt från Frihamnen ut till Hisingen blev väldigt tuff och särskilt olycklig eftersom hela konceptet med bussar som skulle skjutsa festivalbesökare havererade totalt under fredagskvällen, med ett resultat att flera besökare blev strandsatta mitt ute i ingenstans mitt i natten. Jag och Larsson klarade oss genom list när vi gick i motsatt riktning från Göteborg och av ren tur sprang på en taxi, men flera andra hade det betydligt tuffare.

Hur var festivalen i övrigt, då? Här betygsätter jag de olika festivaldelarna, med betygen 1-5 (1 är sämst, 5 är bäst).

ARRANGEMANGET: +
Inför festivalen läste jag ett reportage i Close-Up där Metaltowns festivalgeneral Totte Lundgren beklagade sig över att det alltid är en pina att få allt att fungera på en festival. Man kan lugnt säga att det inte gick så bra den här gången. Att det anlitade bussbolaget inte leverade som planerat kan man kanske inte lasta festivalen för, men det kan man däremot göra i fallet hur ogenomtänkt scenerna placerats och att det fanns alldeles för få matställen och öltält, med enorma köer som följd. Att dessutom placera hypade Amaranthe i det minsta tältet, vilket gjorde att mängder av besökare inte fick komma in, var dessutom en rejäl tabbe.

OMRÅDET: +
Att majoriteten av området hade asfalt eller grusgångar räddade lördagen från att bli en lervälling utan dess like, men i övrigt var det inte mycket att hurra för. Att området låg nästan 2 mil från Göteborg var illa i sig, men att det var så dåligt utformat är snudd på oförlåtligt. Alldeles för mycket människor på smala ytor resulterade i flaskhalsar och irritation på många håll. Kraftiga förbättringar krävs om man tänker hålla festivalen här även nästa år.

BANDEN: ++++
Metaltown räddades i år av sin fenomenala uppställning. De stora banden, med System Of A Down, Avenged Sevenfold och Arch Enemy i spetsen, levererade minnesvärda shower, samtidigt som Bring Me The Horizon gjorde det ösigaste framträdandet jag sett på en livescen - någonsin.

VÄDRET: ++
Bra väder är a och o på festivaler, och här hade Metaltown som så många år tidigare en väldig otur. Att fredagen bjöd på mestadels klart och soligt väder är lätt att glömma bort med den genomblöta avslutningen i åtanke- hela lördagen spolierades nämligen av regn från morgon till kväll, vilket fick oss att hoppa över de avslutande banden Korn och Volbeat för att retirera hemåt.

Tre citat som sammanfattar festivalen bra:

Där dog festivalen för min del. (Larsson får inte ta med sitt nitbälte på festivalen för vakterna och tappar hoppet om Metaltown.)

Margaritha: My name is Margaritha.
Niklas: You mean like the pizza?
Margaritha: No.
(Jag försöker skoja till det med den ena av de grekiska systrarna vi hängde med under fredagen.)

Metaltown borde byta namn till Metal-galoppbana-obegripligt-långt-bort-på-Hisingen-så-att-du-måste-köa-i-en-timme-för-att-åka-buss-dit. (Den alltid lika eminente journalisten Fredrik Strage twittrar.)