Outer Heaven -

XXVIII and counting

Jag är normalt inte så mycket för att fira min egen födelsedag, allt blir så upphaussat och för det mesta blir man besviken. För att slippa så mycket ansvar som möjligt så tilldelades min gamle kumpan Micke Strand rollen som festfixare - och han gjorde det alldeles strålande. Efter lite fördrinkar hos Mikeman så blev det brakmiddag på Brommaplan-restaurangen Sorbon, där jag beställde en oxfilé toast. På den efterföljande festen hos Mikeman anslöt bland annat två tjejer, Cecilia och Rebecca, som utmärkte sig genom att vara döva. Det gick dock mycket bättre än man kunde tro att konversera med dem, då tjejerna hade med sig varsitt anteckningsblock för att kunna prata med oss andra. Praktiskt att kolla igenom dessa anteckningar morgonen därpå, ett slags protokoll över vem som sa vad.

In på småtimmarna blev det två taxibilar in till City och partybåten Patricia, ett ställe som är känt för ett åldersmässigt ganska brett klientel. Själv hade jag inte ens fått av mig jackan vid garderoben innan en dam frågade om jag och hon inte skulle "gå någonstans". Jag stod och velade lite, innan damen kom på sig själv ("Nej men gud, vad håller jag på med?") blev alldeles röd i ansiktet och försvann. Det var hursomhelst en riktigt bra kväll på Patricia, vi träffade några gamla kompisar, dansade och hade trevligt. Ett rykte säger att Peters kväll slutade med en kölhalning, men det är inget jag väljer att gräva särskilt djupare i.

Vi kan avslutningsvis konstatera att jag inte blev någon medlem i den ökända 27-klubben. XXVIII and counting!