Outer Heaven

10. Hardcore Superstar - Split Your Lip

 

 

Är det något som överraskar med Hardcore Superstar så är det knappast att soundet med några få undantag är intakt sedan nystarten för fem år sedan, utan snarare att de konsekvent fortsätter att spotta ur sig så högkvalitativt material. ”Split Your Lip” är kanske inte lika stark som karriärtoppen ”Dreamin’ In A Casket”, men definitivt i paritet med föregångaren ”Beg For It”, och innehåller mängder av adrenalinstinn partysleaze i form av låtar som ”Guestlists”, ”Moonshine” och fina avslutningsballaden ”Run To Your Mama”.

 

Bästa spår: ”Last Call For Alcohol”

 

9. Carpark North – Lost

 

Har alltid haft ett gott öga till dessa danskar. Nu bör det vara dags att resten av världen tar notis, för här finns nämligen en hel radda potentiella stadiumrockklassiker som tangerar grupper som Coldplay, The Killers, Mew, A-Ha och Kent. Att Carpark North spelat in sina två tidigare hits ”Human” och ”Transparent And Glasslike” på nytt för att fylla ut speltiden känns faktiskt helt onödigt, då ”Lost” hade stått alldeles utmärkt på egna ben.

 

Bästa spår: ”Leave My Place”

 

8. Avenged Sevenfold – Nightmare

 

 

Från ett gäng som enligt min mening mest producerat trams tidigare kommer högst oväntat en av årets riktiga hårdrockstriumfér. Materialet som Avenged Sevenfold förfogar över har en imponerande bredd, med stora Metallica-refränger, tuffa riff som ekar Pantera och mäktiga ballader som Guns N’ Roses hade varit nöjda med. Ett värdigt bokslut för den avlidne trummisen The Rev och ett viktigt avstamp för de kvarvarande medlemmarna inför framtiden.

 

Bästa spår: ”Nightmare”

 

7. Machinae Supremacy - A View From The End Of The World

 

 

Hur man tar emot Machinae Supremacy hänger till stor del på hur mycket man uppskattar smågnällig sång med tonårsrebellisk lyrik. Men tar man sig förbi den tröskeln så öppnar sig en färgglad och mysig värld där blinkningar till såväl In Flames som Iron Maiden är lika vanligt förekommande som referenser till gamla tv-spel. Den närmast perfekta föregångaren ”Overworld” har de inte lyckats toppa, men ”A View Form The End Of The World” är ännu ett styrkebesked från det egensinniga Umeå-gänget.

 

Bästa spår: ”Rocket Dragon”

 

6. Crashdïet - Generation Wild

 

 

Bandet som aldrig tycks sluta drabbas av motgångar reser sig ännu en gång på nio och levererar en kanonskiva från start till mål. Nytillskottet Simon Cruz är en formidabel rekrytering som ger redan fantastiska låtar som ”Generation Wild”, ”Chemical” och ”Down With The Dust” en extra skjuts framåt med sitt imponerande röstregister, nu hoppas man bara att Crashdïet får behålla den här bandsättningen åtminstone ett litet tag framöver.

 

Bästa spår: ”Chemical”

 

5. Robyn - Body Talk

 

 

Var för sig så är Robyns olika Body Talk-plattor inte helt fläckfria, men samlad på en och samma skiva så går det inte att argumentera emot allt beröm och alla priser som regnat över henne under 2010. ”Dancing On My Own” och ”Hang With Me” känns som moderna klassiker, den uppdaterade Kraftwerk-produktionen ligger helt rätt i tiden och Max Martin-samarbetet ”Time Machine” är nog bäst av alla.

 

Bästa spår: ”Time Machine”

 

4. Soilwork - The Panic Broadcast

 

 

Efter några omtumlande år så slår Soilwork tillbaka med full kraft, då den tidigare gitarristen och låtskrivaren Peter Wichers åter gett sig in i leken. Att ”The Panic Broadcast” skulle vara en platta i klass med forna mästerverk som ”A Predator’s Portrait” och ”Natural Born Chaos” stämmer förvisso inte, men bandet känns hungrigare och mer inspirerat än på länge. Från det inledande Raised Fist-vansinnet i ”Late For The Kill, Early For The Slaughter”, via ultramelodiska ”Let This River Flow” samt den progressiva avslutaren ”Enter Dog Of Pavlov” är det melodiös dödsmetall av allra ädlaste snitt.

 

Bästa spår: ”Let This River Flow”

 

3. Marina And The Diamonds - Family Jewels

 

 

Årets kvinnliga debut hämtar vi från Wales, där en driven 25-åring snickrat ihop en skiva som ekar av både Kate Bush och Regina Spektor. Vare sig det gäller sprudlande new wave (“Shampain”), mörk electronica (“Guilty”), tänkvärd synthpop (”Hollywood”) eller kraftfulla pianoballader (”Numb”) så får Marina Diamandis allt att låta så självklart. Ett namn att hålla ögonen på även under 2011.

 

Bästa spår: ”I Am Not A Robot”

 

2. Dark Tranquillity - We Are The Void

 

 

Göteborgsmetallens urfäder brinner fortfarande för sin sak, drygt 20 år efter karriärstarten. “At The Point Of Ignition” och “In My Absence” må vara lättare besvikelser med Dark Tranquillity-mått mätt, men i övrigt är “We Are The Void” en skiva som nästan (fast bara nästan) spelar i samma division som det föregående mästerverket ”Fiction”. Mest minnesvärt är den inledande dödsdansen ”Shadow In Our Blood”, black metal-stråkarna i ”Dream Oblivion”, de vrålsnygga pianoslingorna i ”The Fatalist” och den ödesmättade historien ”Iridium”. Jag skulle kunna nämna fler, men nöjer mig med att konstatera att äldst i det här fallet fortfarande är bäst.

 

Bästa spår: ”Dream Oblivion”

 

1. Hurts - Happiness

 

 

Estetiken och albumomslaget andas Pet Shop Boys, men musiken drar snarare åt Depeche Modes stadiumsynth. Vilket som så samlar den sanslöst hypade Manchester-gruppen Hurts det bästa från 80-talet på ”Happiness”, ett debutalbum som damp ner som en bomb i mitt liv när det behövdes som allra mest. Att duon målar med de allra bredaste penseldragen spelar absolut ingen roll när resultatet är så tillfredsställande som i ”Stay”, ”Wonderful Life”, ”Better Than Love”, ”Sunday” och ”Unspoken”.

 

Bästa spår: ”Sunday”