Årets skivor 2010 - del 2/3
20. All Ends - Road To Depression
Till skillnad från den ganska monotona debuten häromåret så spretar All Ends andra skiva åt alla möjliga håll. Här finns en osedvanligt lyckad Shania Twain-pastisch i ”Generation Disgrace”, ett softare In Flames i ” Obvious”, Depeche Mode-skrammel i industriella ”Wretch” samt en monumental avslutare i titelspåret som nickar åt den gamla Kent-klassikern ”747”. Allt är naturligtvis inte lika slagkraftigt, men plattan är definitivt en positiv överraskning.
Bästa spår: ”Hear Me Now”
19. Engel – Threnody
Niclas Engelin är nu enligt egen utsago färdig som vikarie för Jesper Strömblad i In Flames och kan därmed äntligen fokusera på sitt eget band, vilket han lär behöva all tid till i framtiden, då Engels andra skiva är en riktig fullträff. Refrängerna i låtar som ”Six Feet Under” och ”Sense The Fire” är ruggigt starka, samtidigt som det elektroniska blipp-bloppandet ger bandet en egen identitet i den snåriga melodödsdjungeln.
Bästa spår: ”Six Feet Under”
18. Khoma - A Final Storm
Ångestrockarna från Umeå gjorde mig inledningsvis inte besviken, då ”A Final Storm” attackerar brutalt med bitterljuva pjäser som ”Army Of Me”, ”From The Hands Of Sinners” och ”Harvest”. Men där tre år gamla ”The Second Wave” berörde mig rakt igenom så träffar inte ”A Final Storm” lika hårt, även om potentialen för ännu ett storverk finns där.
Bästa spår: ”From The Hands Of Sinners”
17. I Blame Coco - The Constant
Nej, det är inte Sting som börjat göra synthpop – men däremot hans dotter Coco Sumner. Rösterna är ibland skrämmande lika, men Coco har samtidigt ett eget uttryck, samtidigt som hon fått hjälp av meriterade producenter och låtskrivare som Teddybears-mannen Klas Åhlund, som stod för flera av de bästa inslagen på Robyns Body Talk-trilogi. Bortsett från den ganska onödiga Neil Young-covern ”Only Love Can Break Your Heart” går det inte att beskylla Coco för något annat än att hon gjort ett väldigt snyggt debutalbum laddat med flera stora popögonblick.
Bästa spår: ”Selfmachine”
16. Watain - Lawless Darkness
Att Watain skulle kunna följa upp den nästan sönderhyllade plattan ”Sworn To The Dark” med något lika bra förefall osannolikt, men med ”Lawless Darkness” har de lyckats. Bandet har tagit sin smittsamma black metal till nästa nivå utan att tappa kärnan eller mörkret, samtidigt som ett mastodontspår som den fantastiska ”Waters Of Ain” skänker helheten ytterligare en dimension.
Bästa spår: ”Waters Of Ain”
15. Daft Punk – TRON: Legacy
När Daft Punk följer upp den fem år gamla besvikelsen ”Human After All” så gör de det med… ett filmsoundtrack! Till en Disney-produktion! Men robotrockarna vet precis vad de gör; de storslagna synthsymfonierna som de målar upp på TRON: Legacy-soundtracket hade gjort pionjärer som Vangelis och Tangerine Dream stolta, samtidigt som de klämmer in hela Daft Punk-konceptet på endast en minut och 44 sekunder i lyckopillret ”Derezzed”.
Bästa spår: “Derezzed”
14. Bring Me The Horizon - There is A Hell, Believe Me I've Seen It. There Is A Heaven, Let's Keep It A Secret.
Här är ett gäng som vill framåt, som verkligen ansträngt sig för att skapa något nytt och fräscht, bl.a. genom att bjuda in synthpopartisten Lights att gästa på två spår. Till en början infinner sig känslan av att alla vilda infall och idéer bara staplats på varandra, men efter ett par lyssningar så börjar intressanta mönster att uppenbara sig. 53 minuter av ångestfylld metalcore flyger plötsligt förbi oväntat snabbt, och när Meshuggah-riffen fogas samman med de elektroniska inslagen så snyggt som i exempelvis "Crucify Me" och "It Never Ends" är det till och med alldeles enastående.
Bästa spår: ”It Never Ends”
13. Tove Styrke - Tove Styrke
Att svenska folket valde bort den självlysande Tove Styrke till förmån för två tråkiga rockkillar i förra omgången av ”Idol” måste vara en av mänsklighetens stora gåtor. Men när hon nu, ett helt år senare, släpper sin första skiva råder det ingen tvekan om att det resultatet var det bästa som kunde hända den unga Umeå-tjejen. Tove har med hjälp av bland andra Lykke Li och Janne Kask (ex-Brainpool) fått till en bedårande debutskiva, som spritter av idéer och melodier. Jämförelserna med en ung Robyn känns oundvikliga, men Tove har ändå ett anslag som känns unikt. Att singlarna ”Million Pieces” och ”White Light Moment” redan spelats sönder gör inte så mycket, för här finns mycket mer att hämta.
Bästa spår: ”Beating On A Better Drum”
12. The Radio Dept. - Clinging On A Scheme
Indieälsklingarna från Lund har tagit fyra långa år på sig att följa upp mästerliga ”Pet Grief”, men resultatet är värt all väntan. ”Clinging On A Scheme” är inte lika polerad som sin föregångare och innehåller ingen ”The Worst Taste In Music”, men väl en ”Heaven’s On Fire” (inte en cover av den gamla Kiss-hiten) och drömskt vackra melodier som kommer att hålla i minst fyra år till.
Bästa spår: ”You Stopped Making Sense”
11. Kent - En Plats I Solen
Kents rekordsnabba uppföljning av den enligt mig bästa skivan från ifjol (”Röd”) landar i skarven mellan det organiska och det elektroniska, med en samling låtar utan någon egentlig röd tråd. Älskade skivan när den släpptes i somras men tröttnade sen ganska snabbt; ”En Plats I Solen” saknar helt enkelt den nerv som gjorde ”Hagnesta Hill” och ”Du & Jag Döden” till omedelbara klassiker. Att gruppen har en hög lägstanivå lär dock inte vara någon hemlighet vid det här laget, och här finns tillräckligt med solglimtar för att nästan kravla sig upp till en placering på topp-10.
Bästa spår: ”Ismael”
