Årets skivor 2010 - del 1/3
30. HIM – Screamworks
Sjunde plattan från mästarna av den finska melankolin är betydligt roligare än trista föregångaren ”Venus Doom” och är HIM:s klart mest 80-talsflörtande hittills. Riktigt rappt låtmaterial bjuds det på i exempelvis ”Love, The Hardest Way” och ”Heartkiller”, samtidigt går det inte att komma ifrån att vi hört det mesta förut. Undantaget är elektroniska avslutningen ”The Foreboding Sense Of Impending Happiness” som låter som den kommer direkt från Depeche Mode-klassikern ”Violator”.
Bästa spår: ”Heartkiller”
29. Oskar Linnros - Vilja Bli
Oskar Linnros albumdebut har sina svackor, men innehåller samtidigt tillräckligt med guldkorn för att man ska förstå varför han utropats till en av årets kometer på den svenska musikscenen. Inledande programförklaringen ”Genom Eld” är ett av årets ljuvaste popögonblick, ”Din Mamma” är en lyckad ”Stockholm”-uppdatering som hade gjort Orup stolt, samtidigt som ”Från Och Med Du” känns som en omedelbar svensk klassiker.
Bästa spår: ”Genom Eld”
28. Volbeat - Beyond Hell/Above Heaven
Att förnya sig inom den snäva ramen som Volbeat har satt upp för sin rockabillymetal kan inte vara lätt. Danskarna har ändå gjort några tappra försök på sin fjärde skiva, bland annat genom att bjuda in en gormande Mark ”Barney” Greenham (Napalm Death) på ”Evelyn”, samt att snickra ihop ett snyggt Vilda Västern-intro till ”7 Shots”. Här finns många bra låtar, men helheten är alldeles för ojämn för att ha skuggan av en chans mot kvartettens två första album.
Bästa spår: ”Who They Are”
27. Iron Maiden - The Final Frontier
När Iron Maiden nu är framme vid bandledaren Steve Harris slutmål (?) med 15 album så ställer man sig frågan om det är dags att göra som kollegorna i Judas Priest och lägga ned verksamheten? Mitt svar på den frågan är ja, då ”The Final Frontier” skulle vara ett värdigt och passande bokslut för en svindlande karriär. Dock sticker jag inte under stolen med att vissa bitar känns ganska så välbekanta vid det här laget och att jag personligen föredrar ”A Matter Of Life And Death”.
Bästa spår: ”Starblind”
26. The Birthday Massacre - Pins And Needles
Marilyn Manson, Evanescence och Depeche Mode verkar vara inspirationskällorna som kanadensiska The Birthday Massacre grundat sitt ganska unika sound på. Produktionen (gjord av Skinny Puppy-mannen Dave Ogilvy) imponerar och poprefrängerna är ännu effektivare än på tidigare album, även om lite nytänkande och fler vågade drag hade varit att föredra.
Bästa spår: “Pins And Needles”
25. Ellie Goulding – Lights
Brittiska singer-songwritern Ellie Goulding har hypats omåttligt i hemlandet, där hennes debutalbum rusade direkt upp till albumlistans förstaplats. Här har hon inte riktigt nått samma succéer, vilket är lite synd då hennes elektroniskt drivna gitarrpop har något väldigt personligt och jordnära över sig.
Bästa spår: ”This Love (Will Be Your Downfall)
24. Ghost - Eponymos Opus
Årets svenska hårdrockshype är redan bokade till landets alla rockfestivaler värda namnet nästa sommar, vilket knappast förvånar då Ghost visuellt sett är ett spännande band i sina förklädnader, men främst för att musiken trollbinder på alla plan. Den ljusa sångstilen kan ta en stund att vänja sig vid, men det är värt besväret.
Bästa spår: ”Genesis”
23. James Yuill - Movement In A Storm
Om José Gonzalez uppdaterade sitt akustiska sound med en hel maskinpark av synthar skulle slutresultatet kanske landa någonstans i närheten av engelsmannen James Yuills andra album ”Movement In A Storm”. Här finns ett oemotståndligt sväng och luftiga arrangemang, vilket får mig att redan nu längta efter att göra låtar som ”Crying For Hollywood”, ”First In Line” och ”On Your Own” till mitt eget soundtrack för nästa sommar.
Bästa spår: ”First In Line”
22. Sonic Syndicate - We Rule The Night
Tyckte man att Sonic Syndicate flörtade väl mycket med popmusik på sina tidigare album så är det ingenting mot vad som kommer på ”We Rule The Night”. Till inspirationen för skiva nummer fyra har man flyttat fokus från hemmaplan och In Flames, istället blickar man över Atlanten och i synnerhet band som Papa Roach, vilket ogillades av många fans och sångaren Richard Sjunnesson som tackade för sig. Men även om materialet aldrig kommer upp i samma nivå som på utmärkta föregångaren ”Love And Other Disasters” så finns det låtar här som vinner på flera lyssningar; till slut går till och med sockervaddsballaden ”My Own Life” ner utan kväljningar.
Bästa spår: ”Beauty And The Freak”
21. Daniel Adams-Ray - Svart, Vitt och Allt Däremellan
Den andra ex-halvan av Snook var senare med att albumdebutera under eget namn, samtidigt känns Daniel Adams-Rays skiva mer genomarbetat än sin gamla bandkollegas. ”Gubben I Lådan” är, helt rättvist, en av årets mest spelade låtar och det finns mer utsökt soulpop att hämta här, som ”Svart”, ”Dum Av Dig” och Facebook-dissen ”Voyeuren”.
Bästa spår: ”Gubben I Lådan”
