Outer Heaven -

Pokerface

I fredags var det pokerkväll hemma hos Larsson. Inga tjejer var välkomna, bara killar. Larsson ville ha det så. Jag har inte spelat poker - eller Texas Hold 'Em som det egentligen var - på åratal och var således tvungen att få reglerna förklarade för mig innan vi började. De andra verkade inte ha full koll heller, och Wikipedia fick konsulteras ett flertal gånger under kvällen.

Poker är kul, men det kan lätt bli segt och utdraget, då det blir långa pratavbrott mellan omgångarna och när man ofta tvingas till att räkna sina marker för att se om man överhuvudtaget har råd att satsa. Fråga bara Peter, som blev sittandes i över fyra timmar - för att sedan snöpligt förlora i finalen mot Micke Rengfeldt och därmed gå miste om hela potten. Själv började jag redan efter en timme snegla mot den gamla klassiska N64:an som Larsson haft det goda omdömet att koppla in.

Storheten med Nintendo 64 var - Super Mario 64 och Zelda: Ocarina Of Time får ursäkta - multiplayerspelen. Vi kunde konstatera att även om grafiken kändes ganska så daterad så var spelglädjen intakt i titlar som F-Zero GX, Mario Tennis 64 och Lylat Wars. Besvikelsen över att Goldeneye 007 inte var en av de valbara titlarna under kvällen var svår att skaka av sig, men lyckligtvis hade vi Mario Kart 64, som lyckats med konststycket att vara precis lika kul nu som för tio år sedan. Imponerande.

När pokern var över och nästan alla gått hem ville Larsson titta på lite Ricky Gervais-stand up. Alla som var kvar tittade och hade roligt, men plötsligt blev Rengfeldt extremt trött och somnade. När det var dags att gå hem så var det smått omöjligt att väcka honom, så han fick ligga kvar på soffan. Jag och Bröderna skojade om att Larsson hade drogat Rengfeldt för att få ha honom för sig själv under natten. Vi skrattade gott åt skämtet, men innan Larsson stängde dörren tyckte jag mig se att det glimrade till i hans ögon. Lite obehagligt, särskilt med tanke på att Rengfeldt inte hörts av sedan den där kvällen.