En akustisk kväll med Lost Domain
I lördags spelade Lost Domain på Copperfields igen, denna gången med något så exklusivt som ett akustiskt set. Eftersom det var kort varsel och Larsson, Ahlin & Erika har vanan inne sedan tidigare så fick de ta hand om spelningen själva, medan vi andra tog ett steg tillbaka. Både gamla bekanta (min ex-bästis Ludde Nyberg med flickvän) såväl som nya (Erik och Patrik från klassen) kom för att bevittna spektaklet, och stämningen var god.
Jag var lika nyfiken som alla andra hur det skulle låta, och lite nervös om jag ska vara ärlig. Det kändes lite ovant att se sitt eget band från sidan av, men att enbart köra med två gitarrer + sång kändes i efterhand som helt rätt beslut. Kommande singeln "Smile" var en fin öppning, Larssons mellansnack höll nästan Micke "Opeth" Åkerfeldt-klass, jag fick kredd som låtskrivaren bakom "27" (även om de andra i bandet verkar ha missat att jag fyllde 28 för en månad sedan...) och Mikael Wiehe-visan "Flickan och Kråkan" var en oväntad avslutning. Framförandet av den sistnämnda gav mig till och med rysningar, så bra var det.
Efteråt var vi några som drog vidare till Kayes inflyttningsfest hos det så kallade Kollektivet i Husby. Det blev inga bilder därifrån, och lika bra är nog det. Ludde sammanfattade det bäst: "Satan och helvete. Jag har varit på ställen med mycket sprit och mänskligt förfall men festen i Husby var verkligen nåt i hästväg. Men roligt det var det, och det var ju bra det."
Jag var lika nyfiken som alla andra hur det skulle låta, och lite nervös om jag ska vara ärlig. Det kändes lite ovant att se sitt eget band från sidan av, men att enbart köra med två gitarrer + sång kändes i efterhand som helt rätt beslut. Kommande singeln "Smile" var en fin öppning, Larssons mellansnack höll nästan Micke "Opeth" Åkerfeldt-klass, jag fick kredd som låtskrivaren bakom "27" (även om de andra i bandet verkar ha missat att jag fyllde 28 för en månad sedan...) och Mikael Wiehe-visan "Flickan och Kråkan" var en oväntad avslutning. Framförandet av den sistnämnda gav mig till och med rysningar, så bra var det.
Efteråt var vi några som drog vidare till Kayes inflyttningsfest hos det så kallade Kollektivet i Husby. Det blev inga bilder därifrån, och lika bra är nog det. Ludde sammanfattade det bäst: "Satan och helvete. Jag har varit på ställen med mycket sprit och mänskligt förfall men festen i Husby var verkligen nåt i hästväg. Men roligt det var det, och det var ju bra det."
Kommentarer
Trackback
