Boo: The Life of the World's Cutest Dog
Först Justin Bieber, nu hunden Boo. Kommer nog aldrig riktigt förstå mig på amerikanerna och deras smak, att Boo: The Life of the World's Cutest Dog är boken på allas läppar i det stora landet i väst för tillfället säger väl allt. USA har anammat Japans besatthet av gulliga saker så till den grad att han nu alltså redan kommit ut med sin första bok.
Amazon.com sammanfattar handlingen i boken så här:
"With nearly a million Facebook fans, and adding more each day, Boo is poised to become an international superstar. This charming book features exclusive new photographs of Boo doing all his favorite things: lounging around, playing with friends, exploring the whole wide world, and making those famous puppy-dog eyes. To know Boo is to love him, and this book is for anyone who loves the cutest dog ever."
Två saker jag frågar mig själv, avslutningsvis:
1) Är Boo själv medveten om all hysterin han skapat?
2) Vad händer dagen då Boo kilar vidare till de sälla jaktmarkerna? Nationell sorgedag i USA?
Amazon.com sammanfattar handlingen i boken så här:
"With nearly a million Facebook fans, and adding more each day, Boo is poised to become an international superstar. This charming book features exclusive new photographs of Boo doing all his favorite things: lounging around, playing with friends, exploring the whole wide world, and making those famous puppy-dog eyes. To know Boo is to love him, and this book is for anyone who loves the cutest dog ever."
Två saker jag frågar mig själv, avslutningsvis:
1) Är Boo själv medveten om all hysterin han skapat?
2) Vad händer dagen då Boo kilar vidare till de sälla jaktmarkerna? Nationell sorgedag i USA?
BBQ 2011... presented by Miqul
Det talades om den mest spektakulära grillningen i Hässelbys historia. Ryktena skvallrade om festivalarmband, artistuppträdanden (inklusive ett spoken word-framträdande av CJ), VIP-sektioner och feta dansgolv. Det blev inget av detta, men det blev en riktigt lyckad grillning ändå. Men ett tag såg hela rasket ut att gå om intet. Ett ihållande regn höll nämligen på att förstöra festen, men i sista sekunden så delade sig regnmolnen till förmån för lite klart väder. Tur det, när Miqul hade bokat föräldrarnas radhus på Drivbänksvägen dagen till ära. Med solen kom folket, som gladeligen grillade köttbitar, korv och marshmallows in på småtimmarna.
Dyster utsikt.
Detta är inte brun utan sol. Detta är Larsson efter två veckor på Kreta.
CJ tar en klunk.
Munter förfest.
När solen dök upp kom även folket.
Har du något i fickan eller är du bara glad att se mig?
En man med sin måltid.
Korvdags.
Larsson valde fel dag att börja banta.
Calle busar med Daniel.
Trångt kring grillen.
Sås på fingrarna. Igen.
Peter & Daniel grillar Smacky Smores.
Peek-a-boo, Greger!
Sista bilden på Tommy innan han åkte hem till Tokyo igen.
Tommy filmar Niklas vs Har du inte sett den?
Vi har länge beundrat filmpodcasten Har du inte sett den? - pionjärer bland svenska filmpodcasts och självklara ledare inom genren för tillfället. När möjligheten att göra ett crossoveravsnitt med killarna bakom podcasten dök upp var vi inte sena att tacka ja, särskilt eftersom det var Tommys sista helg i Sverige och allt.
Vi möttes upp på Carmen på Söder och det tog inte lång tid innan det började slå gnistor. Johan, Erik och Markus var hur schyssta som helst och inte helt olika oss själva. Det var nästan som att titta in i en spegelbild, som Erik så elegant uttryckte det, apropå att de respektive podcastarnas tre medlemmar delade liknande kvaliteter. Emilio & Markus fann till exempel varandra direkt; båda har en ungdomlig glöd och sprallighet som främsta vapen. Tommy & Johan framstod å andra sidan som hjärnorna bakom operationen, med en lite smalare inriktning och med ett ständigt sug efter nya indiekickar. Jag själv och Erik kändes samtidigt som de lite mer eftertänksamma och hunsade medlemmarna, vars åsikter väger tungt när de väl luftas.
När artighetsfraserna var överstökade var det dags att ta sig till Johans arbetsplats för att göra vår podcast. En grej jag gillar med Har du inte sett den? är deras vassa ljudkvalitet, som ställer vår podcast i skamvrån. Mikrofonen (som såg ut som något från spelet Portal 2) blev tyvärr aldrig inkopplad på grund av en miss, men den medhavda datorn lyckades ändå ordna ett riktigt bra ljud, åtminstone mot vad vi är vana vid. Det är befriande att höra hur klarsynt min egen röst låter med en bättre mikrofon, bortsett från slutet där en viss dåsighet infunnit sig. Med tanke på hur mycket alkohol som förtärdes är det ett under att vi lyckades hålla podcasten relativt städad, även om sista videon här nedanför kanske inte tyder på det.
Det färdiga avsnittet lyssnar man på HÄR. Programförklaringen lyder som följer: i senaste avsnittet diskuterar vi 3d-apor i blockbustern Apornas Planet: (r)Evolution, kivas om Captain America, pinpointar ögonblicket då Star Wars gick åt helvete, tipsar om Tokyo-skildringen Enter The Void och pratar kring fenomenet utomhusbio.
Vi möttes upp på Carmen på Söder och det tog inte lång tid innan det började slå gnistor. Johan, Erik och Markus var hur schyssta som helst och inte helt olika oss själva. Det var nästan som att titta in i en spegelbild, som Erik så elegant uttryckte det, apropå att de respektive podcastarnas tre medlemmar delade liknande kvaliteter. Emilio & Markus fann till exempel varandra direkt; båda har en ungdomlig glöd och sprallighet som främsta vapen. Tommy & Johan framstod å andra sidan som hjärnorna bakom operationen, med en lite smalare inriktning och med ett ständigt sug efter nya indiekickar. Jag själv och Erik kändes samtidigt som de lite mer eftertänksamma och hunsade medlemmarna, vars åsikter väger tungt när de väl luftas.
När artighetsfraserna var överstökade var det dags att ta sig till Johans arbetsplats för att göra vår podcast. En grej jag gillar med Har du inte sett den? är deras vassa ljudkvalitet, som ställer vår podcast i skamvrån. Mikrofonen (som såg ut som något från spelet Portal 2) blev tyvärr aldrig inkopplad på grund av en miss, men den medhavda datorn lyckades ändå ordna ett riktigt bra ljud, åtminstone mot vad vi är vana vid. Det är befriande att höra hur klarsynt min egen röst låter med en bättre mikrofon, bortsett från slutet där en viss dåsighet infunnit sig. Med tanke på hur mycket alkohol som förtärdes är det ett under att vi lyckades hålla podcasten relativt städad, även om sista videon här nedanför kanske inte tyder på det.
Det färdiga avsnittet lyssnar man på HÄR. Programförklaringen lyder som följer: i senaste avsnittet diskuterar vi 3d-apor i blockbustern Apornas Planet: (r)Evolution, kivas om Captain America, pinpointar ögonblicket då Star Wars gick åt helvete, tipsar om Tokyo-skildringen Enter The Void och pratar kring fenomenet utomhusbio.
Inledningsvis lite spänt och oroligt på Carmen.
Vid inspelningsplatsen. Emilio försöker komponera en ny signaturmelodi till podcasten.
Kontoret kändes som ett Mad Men för 2010-talet. Me likes!
Play for me, Tommy.
Markus var först på plats.
Öl - check.
Mikrofon - check.
Emilio drar en anekdot - till Markus stora förtjusning.
Vår posterboy.
"Titta så många öl vi druckit! Tjoho!"
Tommy tar över inspelningen för en stund.
Hätsk stämning redan på Carmen, då Tommy och Markus inte är överens om filmen Monsters.
Markus ger en alldeles lysande programförklaring.
Inspelningen håller på att gå om intet när Emilio och Markus spårar ur totalt, vilket gör Tommy märkbart irriterad. Johan löser situationen genom att helt sonika klippa bort hela scenen.
Hässelby - där världen går under
In the novel, strongly influenced by David Lynch's Twin Peaks, the world comes to an end, starting in Hässelby.
Sommarens obehagligheter i Hässelby (nu senast ett våldsamt upplopp i Hässelby Gårds centrum) får en att undra vad som egentligen är på väg att hända i vår älskade lilla förort. En novell av den norske författaren Johan Harstad från 2007 kanske har svaret på gåtan.
Enligt Wikipedia så följer novellen den populära barnbokskaraktären Alfons Åberg (Albert Åberg på norska) som i Gunilla Bergströms böcker hittar på diverse tokigheter och bor med sin virriga pappa. I novellen "Hässelby" så bor Alfons som 42-åring kvar med sin pappa i en lägenhet i Hässelby, men när fadern plötsligt går bort så ser Alfons en chans att ta tag i sitt liv. Han upptäcker så småningom att någon har följt efter honom i över 20 år och att världens undergång är nära.
Novellen (som tyvärr bara finns på norska) behandlar ämnen som vänskap, politik, förortsliv samt relationen mellan far och son. Men även klart mörkare element som inspirerats av David Lynchs kultserie Twin Peaks.
Tack till Peter Olofson för tipset!
Sommarens obehagligheter i Hässelby (nu senast ett våldsamt upplopp i Hässelby Gårds centrum) får en att undra vad som egentligen är på väg att hända i vår älskade lilla förort. En novell av den norske författaren Johan Harstad från 2007 kanske har svaret på gåtan.
Enligt Wikipedia så följer novellen den populära barnbokskaraktären Alfons Åberg (Albert Åberg på norska) som i Gunilla Bergströms böcker hittar på diverse tokigheter och bor med sin virriga pappa. I novellen "Hässelby" så bor Alfons som 42-åring kvar med sin pappa i en lägenhet i Hässelby, men när fadern plötsligt går bort så ser Alfons en chans att ta tag i sitt liv. Han upptäcker så småningom att någon har följt efter honom i över 20 år och att världens undergång är nära.
Novellen (som tyvärr bara finns på norska) behandlar ämnen som vänskap, politik, förortsliv samt relationen mellan far och son. Men även klart mörkare element som inspirerats av David Lynchs kultserie Twin Peaks.
Tack till Peter Olofson för tipset!
Triss i Tommy
Förra helgen blev väldigt intensiv, Tommy är som ni vet här från Tokyo och vi vill göra det mesta av hans vistelse här. Fredagen innebar startskottet, i form av en kräftskiva hemma hos mig. Två paket fördelades mellan sex personer, samtidigt som Daniel satte i sig en hel ugnspizza själv. Det hela toppades med våra gamla filmklassiker som vi spelade in som små grabbar (mer om de filmerna i ett senare inlägg) och självklart även ett par omgångar Buzz.
Dagen därpå var det dags att visa Tommy en av Stockholms riktiga juveler, nämligen Trädgården. Innan dess hann jag med lite barhäng på Pub Anchor, för att vinka adjö av Nathalie (som flyttar till USA för att plugga) och Heidi (som emigrerar till Finland). Ett fint avsked. Sedan raskt vidare till Vitabergsparken för att skälla lite på Daniel, sedan Trädgården där jag blev en aning full och höll på att ramla ner för ett par branta trappor.
Trippeln fullbordades på måndagen, när Tommy fyllde 27 och bjöd in oss på kaffe och korv hemma hos honom. Vi fick träffa familjen, hunden, katten och bjöds även ner för en session i Spelgrottan, där jag gav pojkarna ytterligare en läxa i den ädla sporten Buzz.
Dagen därpå var det dags att visa Tommy en av Stockholms riktiga juveler, nämligen Trädgården. Innan dess hann jag med lite barhäng på Pub Anchor, för att vinka adjö av Nathalie (som flyttar till USA för att plugga) och Heidi (som emigrerar till Finland). Ett fint avsked. Sedan raskt vidare till Vitabergsparken för att skälla lite på Daniel, sedan Trädgården där jag blev en aning full och höll på att ramla ner för ett par branta trappor.
Trippeln fullbordades på måndagen, när Tommy fyllde 27 och bjöd in oss på kaffe och korv hemma hos honom. Vi fick träffa familjen, hunden, katten och bjöds även ner för en session i Spelgrottan, där jag gav pojkarna ytterligare en läxa i den ädla sporten Buzz.
Köket var fullsatt.
Glatt humör var ett måste för att få komma på kräftskivan.
Barnbordet.
Nathalie och Heidi på Anchor.
Vitabergsparken. Tommy styrde!
Trädgården.
Mys-Danny.
Tommy och Nicki.
Fint väder på Tommys födelsedag.
Spelgrottan.
Laura Palmer.
Buzzed?
Pimp My Linus
Linus är tillbaka från NY och LA. Men tyvärr så förändrades han som person under resan. Han blev... en pimp.
Linus The Pimp.
Another Day In The Waiting Room Of Death
En femma. När Tokyo-Tommy äntligen skulle få se Lost Domain för första gången så hade det hela nått sådan hype att inget annat än fem av fem (bäst, helt enkelt) skulle duga. Lite press har väl ingen dött av, tänkte jag medan vi riggade upp instrumenten på ett (faktiskt) knökfullt Copperfields.
Upplagt för en drömkväll med andra ord, men dessa planer grusades dessvärre av en obefintlig medhörning. Alla som uppträtt live vet att hyfsad medhörning är a och o för en lyckad spelning, och den här gången var det helt enkelt bedrövligt på den punkten, vilket ledde till en del horribla misstag och gamnackar. Personligen kände jag mig extremt frusterad och besviken över att vi inte kunde göra oss själva rättvisa, i synnerhet med tanke på att det var så många bekanta (Arvid, Emilio, Mia, m.fl.) som såg oss för första gången.
Men faktum är att när extranumret "Smile" klingat ut så var folk ruggigt positiva. Främst den nya, proggressiva 10-minutersbjässen "Another Day In The Waiting Room Of Death" ("en låt om livet", som Michael sa från scenen) fick ett fantastiskt mottagande, vilket nästan garanterar att vi kommer att testa den på fler spelställen. Utöver detta så diggade en amerikansk tjej så hårt att Erika fick lov att ställa upp på flera idolbilder och skriva en autograf på tjejens arm efteråt. Snart är världsdominansen ett faktum, vänta bara.
Så, vad blev det egentligen av Tommy? Jodå, i vimlet efteråt fick jag till slut tag på honom. Utan ett ord så höjde han ena handen och visade upp fem fingrar. Det blev en femma.
Fotnot: tack till fotograferna Peter Årevik, Thomas Årevik och Peter Styf!
Upplagt för en drömkväll med andra ord, men dessa planer grusades dessvärre av en obefintlig medhörning. Alla som uppträtt live vet att hyfsad medhörning är a och o för en lyckad spelning, och den här gången var det helt enkelt bedrövligt på den punkten, vilket ledde till en del horribla misstag och gamnackar. Personligen kände jag mig extremt frusterad och besviken över att vi inte kunde göra oss själva rättvisa, i synnerhet med tanke på att det var så många bekanta (Arvid, Emilio, Mia, m.fl.) som såg oss för första gången.
Men faktum är att när extranumret "Smile" klingat ut så var folk ruggigt positiva. Främst den nya, proggressiva 10-minutersbjässen "Another Day In The Waiting Room Of Death" ("en låt om livet", som Michael sa från scenen) fick ett fantastiskt mottagande, vilket nästan garanterar att vi kommer att testa den på fler spelställen. Utöver detta så diggade en amerikansk tjej så hårt att Erika fick lov att ställa upp på flera idolbilder och skriva en autograf på tjejens arm efteråt. Snart är världsdominansen ett faktum, vänta bara.
Så, vad blev det egentligen av Tommy? Jodå, i vimlet efteråt fick jag till slut tag på honom. Utan ett ord så höjde han ena handen och visade upp fem fingrar. Det blev en femma.
Fotnot: tack till fotograferna Peter Årevik, Thomas Årevik och Peter Styf!
Arvid och Larsson rustar för konserten.
Min bordsdam för kvällen: the lovely Michis!
I am Danny Star... no more.
Foto: Peter Styf
Tack för stödet och kärleken, vänner!
