Outer Heaven

De senaste veckorna har jag plågat min omgivning genom att sjunga textrader om robotar som rostar vid en övergiven hamn, om maskiner och deras hjärtan, om pixlar som försvinner från datorskärmar. Jag skyller på Coco. Eller Eliot Paulina Sumner, som hon egentligen heter. Om efternamnet får folk att reagera så beror det på att hon är ingen mindre än Stings dotter. Röstmässigt är de båda ganska lika, men den melodidrivna synthpopen på I Blame Cocos debutalbum "The Constant" är långt ifrån den typ av musik hennes far sysslar med.

Oftast har man svårt att ta smicker om hur mycket artister "älskar Sverige" på allvar, men när blott 20-åriga Coco säger det så känns det genuint. Vilket förmodligen beror på att hon spelade in stora delar av sin debutskiva just här, tillsammans med producenten och låtskrivaren Klas Åhlund, medlem i Teddybears och som nu senast var med och skrev flera av de bästa låtarna till Robyns "Body Talk"-trilogi. Det var tack vare honom som Coco fick chansen att spela in duetten "Caesar" (som finns med på skivan) tillsammans med just Robyn, en av hennes stora idoler.

Med på skivan finns givetvis också hennes smittande hitlåt "Self Machine", som snurrats flitigt på P3 hela hösten (säkerligen ännu en anledning till att Coco älskar Sverige) och blivit som en uppiggande drog för mig. Jag har blivit så beroende att jag helt enkelt måste ta mig till konsertlokalen Strand ikväll, för att se I Blame Coco uppträda live. Fast beroendet lär ju inte mattas av efter det, snarare öka i styrka.

 

I Blame Coco - "Selfmachine"