En jakt på minnen i Spånga
Förra helgen bjöd min gamle högstadiekompis Mikeman in mig på fest i Spånga. Det visade sig bli en kväll i nostalgins tecken, en jakt på minnen som på sistone fått stå tillbaka för nyare och fräschare intryck. Med mig på resan hade jag Daniel och Larsson.
Det hela tog sin början hos Mikemans kompis Helena, som precis som jag bor i Hässelby Strand. Jättefin och ljus lägenhet, som för Daniels del tyvärr också innehöll alldeles för stora mängder alkohol. Resan vidare till festen i Spånga blev lång och svår för Danny, vilket kulminerade i en incident som involverade en papperskorg och ett gäng småbrudar.
Framme vid festen blev det inte mycket lättare. Husvärden såg inte särskilt glad ut när vi kom, och inte blev det bättre när han fick syn på Daniel. ”Den där killen måste ut!” sa han, och jag tog på mig ansvaret att sätta grabben på en buss hem och eventuellt inkassera lite kreddpoäng hos värden. Det gick inte riktigt som jag tänkt, istället för busshållplatsen gick vi en omväg till min gamle gymnasiekompis Mickster, som slog följe med oss tillbaka till festen. Husvärden såg måttligt road ut över Daniels återkomst, men Mickster körde sitt sedvanliga ”smooth talk” och Daniel fick stanna tills vidare. Jag hade kunnat vara kvar där hela kvällen och bara pratat gamla minnen med Mickster, men resten av det otåliga sällskapet ville vidare till partybåten Patricia. Vi sa adjö till husvärden (som bittert konstaterade att ”det var roligt tills någon fick för sig att ta med sig en dyngfull kompis”) och kastade oss sedan in i två taxibilar med destination Slussen.
Patricia är ett av Stockholms populäraste uteställen, men dessvärre också ett av de dyraste. ”Bjud mig på en drink!” krävde Mickster och jag kände hur det sved till i plånboken. Det var ändå ganska trevligt, tills vi försökte beställa en nachostallrik. Larsson gjorde nämligen något man inte ska göra: han knäppte med fingrarna åt en servitris som blev mycket arg och förklarade att ”så där gör man bara inte.” Larsson försökte förklara sig, men servitrisen bara vände på klacken och gick, varpå vi med spänning satt och gissade om hon skulle komma tillbaka med en tallrik nachos eller en vakt. Det blev det förstnämnda, och vi åt i tysthet. Sen kände vi att det fick räcka och begav oss hemåt, jag själv med något nostalgiskt skimrande i blicken. Det är roligt att träffa gamla kompisar. Synd att det bara inträffar typ vartannat år.
Förfest i Hässelby Strand. 
The man, the myth, the legend... Mikeman.
Vi klämde in ett snabbt besök till London. (Kredd till Larsson som kom på den här bildtexten.)
Larsson trivdes i soffan med Linnéa och Helena. 
Daniel drack för mycket och föll i golvet. Folk skyndade till för att se hur det gick. 
Larsson var som vanligt helt oförstående. 
Daniel stod för underhållningen på bussresan till Spånga. 
Men in black. 
På väg till hispan med Crazy Danny. 
Framme vid festen i Spånga. Good times! 
En kär gammal vän gjorde comeback... The Mickster! 
Daniel lovade att ta det lugnt, men kom tillbaka från köket med en besynnerlig fläck på tröjan. 
Too many smokes, man? 
Vimmeldags på Patricia - båten som aldrig stänger (åtminstone inte förrän kl 5). 
Linnéa och Larsson solar sig uppe på däck.
