Saker jag stör mig på i jobbet
Missförstå mig inte, jag har inga större problem med mitt jobb som anställd på Posten AB, men vissa dagar (oftast måndagar) kan en del störande moment dyka upp. Några exempel:
* Hurtiga kommentarer i stil med: "Jag vill inte ha några räkningar, brevbärarn'!" var väl lite småkul de hundra första gångerna man hörde dem, men efter ett tag blir man mest bara deprimerad.
* Kommentarer som "Har du några kärleksbrev till mig?" tappar också lite av sin lyster när man får höra dem säkert en gång om dagen.
* Helt okända människor som kommer fram utanför sin port utan att presentera sig och frågar om man har några brev till dem. "Och vem f*n är du?" skulle jag svara, om jag inte vore så väluppfostrad.
* Gamla tanter som inte hört talas om färdtjänst, utan tycker att det är de postanställdas jobb att åka och handla åt dem när deras plastpåsar (exempelvis) har tagit slut. "Köp dina egna j*vla påsar", som Larsson skulle ha sagt.
* Folk som står och stirrar surt när man hälsar glatt utanför eller i deras port. Mentalsjukhuset nästa?
* Och värst av allt; de som inte orkar gå den korta biten till sopnedkastet med sitt avfall utan istället tycker att deras grannar (och brevbärarna) ska få uppleva hur vidrigt deras soppåsar luktar genom att ställa skräpet utanför dörren. Ni är dåliga människor.
Det var nog allt jag hade att komma med för tillfället, i övrigt trivs jag jättebra på mitt jobb. Åtminstone på sommaren.
* Hurtiga kommentarer i stil med: "Jag vill inte ha några räkningar, brevbärarn'!" var väl lite småkul de hundra första gångerna man hörde dem, men efter ett tag blir man mest bara deprimerad.
* Kommentarer som "Har du några kärleksbrev till mig?" tappar också lite av sin lyster när man får höra dem säkert en gång om dagen.
* Helt okända människor som kommer fram utanför sin port utan att presentera sig och frågar om man har några brev till dem. "Och vem f*n är du?" skulle jag svara, om jag inte vore så väluppfostrad.
* Gamla tanter som inte hört talas om färdtjänst, utan tycker att det är de postanställdas jobb att åka och handla åt dem när deras plastpåsar (exempelvis) har tagit slut. "Köp dina egna j*vla påsar", som Larsson skulle ha sagt.
* Folk som står och stirrar surt när man hälsar glatt utanför eller i deras port. Mentalsjukhuset nästa?
* Och värst av allt; de som inte orkar gå den korta biten till sopnedkastet med sitt avfall utan istället tycker att deras grannar (och brevbärarna) ska få uppleva hur vidrigt deras soppåsar luktar genom att ställa skräpet utanför dörren. Ni är dåliga människor.
Det var nog allt jag hade att komma med för tillfället, i övrigt trivs jag jättebra på mitt jobb. Åtminstone på sommaren.
Kommentarer
Trackback
