Tokyo: Odaiba
Odaiba sticker ut ganska mycket från de övriga stadsdelarna i Tokyo. Till att börja med så är det en ö i Tokyobukten med en lång strandremsa som man kan vandra längs med, men även för att arkitekturen skiljer sig och för att det är så avslappnad stämning här. Hela gänget (som denna gång inkluderade Tommys skolkamrater Johan och Sebbe) tog den förarlösa monorailen ut till Odaiba och traskade sedan runt i solskenet och spanade in omgivningarna. Medan vi väntade på att klockan skulle bli fem så att inträdesbiljetten till Sega Joypolis skulle sjunka i pris så satt vi och krökade medan vi blickade ut över den vackra solnedgången. Roligast blev det när en överförfriskad Daniel skulle förklara för Eun Seon hur julfirandet gick till hemma hos honom när han var liten (se första videon).
Joypolis är en slags hybrid mellan arkadhall och nöjesfält, och då det är legendariska speltillverkaren Sega som ligger bakom det hela så är det ett måste för alla med lite koll på tv-spel. Timmarna bara flög iväg när vi bland annat testade på att köra ett arkadracingspel där man satt i riktiga bilar som krängde fram och tillbaka eller körde trekamp där det gällde att springa fort på ett löpband i grenarna 100 meter, 100 meter häck och längdhopp (Tommy vann, jag kom tvåa). Tveksammaste attraktionen var en tolkning av Prison Break där man sprang omkring i mörkret i ett fängelse med en tokig tjej som förklarade på japanska vad som hände, medan den klart roligaste var den när man i par stod på någon slags snowboard och försökte synkronisera sitt hoppande för att få mer poäng (se andra videon).
Sega Joypolis i all ära, men avslutningen var ännu mer storslagen. Odaibas pariserhjul ska enligt uppgifterna vara världens högsta, vilket jag definitivt inte tvivlade på där jag med skakiga knän stod i kön tillsammans med Eun Seon, Thomas, Daniel och Emilio i väntan på att få stiga in i vår alldeles egna kabin. Peter tvärvägrade åka, så Tommy fick ta med honom in i en arkadhall istället. Man kan lugnt säga att den hisnande utsikten var spektakulär så att det räckte och tog andan ur oss alla. Eftersom inget skulle kunna toppa den upplevelsen så kände vi att det fick bli den perfekta avslutningen på en mycket lyckad dag.
På väg till Odaiba. 
På den förarlösa monorailen. Futuristiskt! 
Jag och Peter fick inte plats vid det coola bordet. Surt, tyckte Peter. 
Vi klämde in en snabb visit till New York. 
Daniel fick äntligen träffa sin stora förebild... 
...medan jag gick in i en affär där de endast hade prylar för katter. Nischat! 
Eun Seon var på gott humör. 
Solnedgång #1. 
Solnedgång #2. 
Bron till fastlandet. 
Sega Joypolis. 
Världens högsta pariserhjul. 
En förbluffad Eun Seon och en helcool Danny. 
Utsikten var det såklart inga större fel på.
Daniel försöker berätta en julhistoria... men Eun Seon förstår inte.
Vår favoritattraktion på Sega Joypolis.
