Outer Heaven

Det har blivit dags att avsluta Tokyo-bloggandet för den här gången. Vi lärde oss mycket medan vi var där, om skillnader mellan människor och kulturer, men också om likheter. Tokyo kändes inledningsvis helt ogreppbart stort, men efter två veckor så hade man lärt sig hur man tog sig runt ganska så hyfsat och snappat upp namnen på de flesta stadsdelarna. Tokyo var heller inte större än att vi i en second hand-butik i Harajuku sprang på en svensk familj som satt framför oss på planet på ditresan. Vi hann med i princip allt vi ville, utom möjligtvis Mount Fuji och Kyoto som lite avsiktligt lämnades därhän så att man har en stark ursäkt att återvända.

Innan vi slutar så vill jag dela med mig av bilder på något som alltid gjorde mig på gott humör: de hysteriskt roliga reklamskyltarna, som oftast gick att beskåda nere i tunnelbanan.

Att äta nudlar i t-banan så att det skvätter på andra resenärer är något man bör undvika.


Det är mycket man inte bör göra i t-banan. Helst ska man nog hålla sig borta helt och hållet.


Kaffe och toa? Inte den mest självklara av kombinationer, kan man tycka.


Smutsig disk, rött vin och lätt berusad kanin. You do the maths.


Det här programmet verkade sjukt bra.


Lyssna inte på musik högt i t-banan, då gör du dina medresenärer oroliga och olyckliga.


1. Ung kvinna går till jobbet. 2. Mamman och katten jagar ifatt henne. 3. Ett kvarglömt busskort lämnas över. 4. Mamman och katten blir förbannade!


Min favorit. En glad och inte ont anande pingvin tar en promenad i parken, när en ekorre börjar nysta upp hans halsduk. Reklamen är för mineralvatten.


Tokyos tunnelbanenät. Inte så krångligt som det först kan verka.

Den här killen är tydligen jättestor i Japan. Inte så konstigt att hans självförtroende är på topp!