Outer Heaven

Depeche Mode

Plats & datum: Ericsson Globe, 31/1

Bäst: “World In My Eyes” och “Enjoy The Silence”.

Sämst: “In Chains” är ingen rolig öppningslåt.

I söndags gick jag till en Depeche Mode-konsert med lite längre förväntningar än vanligt, trots att jag aldrig blivit besviken de föregående tre gångerna jag sett Basildon-trion uppträda live. Mycket beror på att fjolårets ”Sounds Of The Universe”, bandets tolfte studioalbum, inte riktigt når upp till den höga Depeche Mode-standarden som man är van vid. Där föregående skivan ”Playing The Angel” var en storartad comeback som med all rätt dominerade setlisten senast bandet uppträdde i Globen, så hade alltför många ”SOTU”-låtar borgat för en ganska seg tillställning. Detta verkar bandet ha insett själva och framför därför pliktskyldigt endast fyra låtar från det senaste alstret, vilket blir alldeles lagom. 

Annars är det mesta sig likt; sångaren Dave Gahan kastar skjortan en bit in i showen, den huvudsakliga låtskrivaren Martin Gore får sjunga ett par låtar solo, de syntpoppiga fyra första skivorna i bandets diskografi negligeras helt och kvällens toppnummer kommer samtliga från perioden mellan 1986-1993. Visuellt är det en slående snygg show, som alltid när det är Depeche Mode som håller i trådarna. Läckra färgscheman blandas med häftiga bildprojektioner av bandmedlemmarna, och alltid passar det man ser väldigt bra ihop med musiken som strömmar ut ur högtalarna.

Det finns ändå lite kritik att dela ut. Martin Gore gör ett fint jobb med sina två avskalade låtar (”Insight” och ”Home”) från den underskattade ”Ultra”-skivan men det blir alltför uppenbart att många använder balladpartiet som en ursäkt för att passa på att gå på toaletten. Samtidigt känns hans ”Dressed In Black” mest som ett enda stort ”jaha?” och inte som en passande låt att inleda med som extranummer efter en kokande ”Never Let Me Down Again” satt punkt för det ordinarie setet. Vidare så gör Dave Gahan på det stora hela bra ifrån sig, men det känns tröttsamt att han inte orkar sjunga refrängerna till låtar som ”Stripped” och ”A Question Of Time” själv, utan lämnar de viktigaste bitarna åt publiken. Och varför bjuder man inte på exempelvis ”Strangelove” eller ”Master And Servant” som man spelade en del live förra året?

Bortser man från dessa minuspoäng så är det en mycket väl genomförd show. Triumfen tar vid när den mörka och suggestiva ”In Your Room” dundrar ut över scenkanten efter en dryg timme, fortsätter med den sjukt svängiga bluesrocken i ”I Feel You” och når sin absoluta topp i en smått euforisk tagning av ”Enjoy The Silence”. Med mina relativt lågt ställda förväntningar i åtanke och den publikfriande avslutningen så blir det till slut ännu en mycket inspirerande Depeche Mode-konsert att lägga till handlingarna.

Betyg: 4 av 5

Låtlista:

In Chains

Wrong

Hole To Feed

Walking In My Shoes

It’s No Good

A Question Of Time

Precious

World In My Eyes

Insight

Home

Miles Away / The Truth Is

Policy Of Truth

In Your Room

I Feel You

Enjoy The Silence

Never Let Me Down Again

---------------------------------------

Dressed In Black

Stripped

Behind The Wheel

Personal Jesus

Mina glada DM-kompisar.


Depeche-dags!


Bandet drar igång med "In Chains".


"Wrong".


"Walking In My Shoes".


"Precious".


Martin Gore kör solo.


"Policy Of Truth".


"I Feel You".


"Enjoy The Silence".


"Never Let Me Down Again".