Sonisphere - festivalen som regnade bort
Regnet gjorde att det blev inte lika mycket tittande på banden som det var tänkt från början, men vi såg i alla fall Slayer genomföra samma icke-show de alltid kör och kollade även in hela Alice Coopers set. Det var kul att se 62-åringen slänga omkring dockor och maskerade figurer på scen, samt den ökända giljotinen. Dock så kändes låtarna utöver de största hitsen ganska lama, trist dessutom att gubben spelade "School's Out" TVÅ gånger medan min favorit "He's Back (The Man Behind The Mask)" hoppades över. Mötley Crüe fick tyvärr offras för att istället hitta hyfsade platser till Iron Maiden, som vi återkommer till.
Även om banden på det stora hela levererade så var det mycket annat som var fel med Sonisphere, utöver vädret då. Nu kommer jag att framstå som värsta gnällspiken, men vi kör ändå:
- Visst, att ett sådant vidrigt regnoväder skulle komma just denna dag kunde väl knappast någon föreställt sig. Men varför hade man inte gjort mer förebyggande insatser utifall att? Som att placera ut fler plastmattor eller lägga ut hö/grus på marken?
- På Wacken Open Air delades regnställ ut till samtliga besökare när man fick sitt armband. Något liknande hade varit välkommet på Sonisphere. Istället tog alla regnponchos (som såldes på området för hutlösa 50 kronor) slut. Dåligt.
- Att försöka klämma in 47 000 åskådare på en alldeles för liten yta kändes både sniket och dåraktigt, med enorma köer och trängsel som följd. Lervällingen i sluttningen på väg ut kändes direkt farlig.
- Kunde man inte struntat i VIP-sektionerna och istället gjort området större för den breda massan? Och varför var allt så krångligt utformat?
- Att komma i kontakt med varandra via mobilen inne på området var i princip omöjligt på grund av obefintlig täckning. Åter igen, för mycket folk på ett och samma ställe.
- Varför lät man Mötley Crüe spela på den lilla scenen och Alice Cooper på den stora, när det borde varit tvärtom? Obegripligt.
Ska man försöka hitta något positivt med det hela så gjorde regnet att Stora Skuggan började tömmas på folk redan på eftermiddagen, och det befarade kaoset efter att Iron Maiden spelat klart uteblev. Åtminstone för oss som avlägsnade oss under den utdragna avslutningslåten "Running Free" var det inga problem att hoppa på tunnelbanan vid Universitetet och ta sig hem medan regnet öste ner och blixtrarna for utanför tågfönstret. Vi var flera som var nära att ge upp och åka hem vid 18-tiden, men med tanke på Iron Maidens spelning var det värt att bita ihop och stanna kvar. Recension kommer imorgon.
I Sundbyberg på förfest...
...lyckligt ovetande om vad som komma skulle.
I tusental kom hårdrockarna från tunnelbanan.
Hammerfall.
Larsson tittar och pekar.
Slayer.
Killen i bandanan ser ut lite som Solid Snake.
Vi sprang på vår favorit-Orhan vid Langosvagnen.
En snitsig matador försökte muntra upp oss.
Michael sprang ifrån Erika för att köpa öl. Någon timme senare fann de varandra igen!
Ägarna av ponchos fick dela med sig till dem som inte hade. Här söker CJ skydd hos Thomas.
Till slut var man så blöt att det bara var att skratta åt eländet.
På tunnelbanan på väg hem. Samma tid nästa år? Nja...
Larssons Converse-dojjor säger mer än tusen ord om festivalen.
Skitväder.
Larssons skor är fan chockerande!! :S
Sure is! Jag var lerig ända in på huden på fötterna när jag kom hem. :P