Outer Heaven

Med regissören Christopher Nolans digra meritlista och skådespelaren Leonardo DiCaprios finfina svit av filmer på senare år kändes det inte omöjligt att Inception skulle bli sevärd, men att den skulle leva upp till den omåttliga hypen kändes väl desto mer tveksamt. Överraskande nog så håller Inception hela vägen och är faktiskt däruppe med de bästa Nolan-filmerna: Memento, Batman Begins och The Prestige.

Inception handlar om människor med förmågan att kliva in i andras drömmar för att luska reda på hemligheter som sedan kan säljas för mångmiljonbelopp. Industrispionen Dom Cobb (DiCaprio) får ett uppdrag som anses vara omöjligt; han och en grupp handplockade medhjälpare ska plantera en idé i hjärnan på sonen till en döende företagsledare. På bästa James Bond-manér tar sig Cobb och hans team runt Japan, Mombasa, Australien, Paris och slutligen in i drömmarnas värld där den svindlande sista tredjedelen av filmen utspelar sig.

Dock är det inte de halsbrytande actionsekvenserna som imponerar mest, utan snarare de dialogdrivna scenerna. Delar av Inception har jämförts med att sitta med på en föreläsning i filosofi vilket på förhand kan tyckas vara tveksam sommarunderhållning, men trots filmens längd på två och en halv timme så blir det aldrig lika långdraget som i Nolans senaste epos, The Dark Knight. Och trots en rätt snårig intrig där karaktärerna stundtals drömmer inuti drömmar så lyckas Nolan i filmens slutscener knyta upp ihop alla lösa trådar så smakfullt att en eventuell uppföljare känns helt överflödig.

Vad är dröm och vad är verklighet? En intressant frågeställning som gör Inception till en blivande klassiker att uppleva om och om igen.