Copperfields
Copperfields (ej att förväxla med monsterfilmen Cloverfield) är en pub vid Fridhemsplan i Stockholm och mitt nya favoritställe. Varför kommer vi till alldeles strax.
Anledningen till att vi var där var för att det var Champion's League-kval mellan Rosenborg och AIK. Jag och brorsan är ju inte gnagare utan järnkaminer, men vi var där mest som emotionellt stöd till AIK:arna Martins, Viktor och Larsson, samt för att smygheja på Rosenborg. AIK låg under med 1-0 sedan första matchen och hade inget vidare utgångsläge, men i halvtid stod det 0-0 och det fanns därför lite hopp i lokalen. När sedan ett par baljor trillade in för Rosenborgs del (det slutade 3-0 till slut) så var det kört och luften gick ur alla lite. Det ska understrykas att även om man inte hejar på något av lagen som spelar så är det en speciell känsla att sitta tillsammans med ett hundratal andra åskådare och skrika mot en skärm samt applådera unisont åt taffliga långskott.
Vad var det då som var så bra med Copperfields, förutom gemytligheten och den hyfsat billiga ölen? Jo, musiken! Någon i personalen hade nämligen den goda smaken att sätta på Depeche Modes greatest hits-samling som sedan fick ljuda ur högtalarna utan att någon bytte skiva. Underbart! Vi hade egentligen sagt att vi skulle dra vidare till Harry B James direkt när matchen var slut, men jag slödrack min öl med flit så att vi hann få höra klassiker som "Shake The Disease", "Enjoy The Silence", "See You", "It's No Good", med flera. Om det alltid är så bra musik på Copperfields så måste jag gå dit fler gånger och titta på fotboll.
Anledningen till att vi var där var för att det var Champion's League-kval mellan Rosenborg och AIK. Jag och brorsan är ju inte gnagare utan järnkaminer, men vi var där mest som emotionellt stöd till AIK:arna Martins, Viktor och Larsson, samt för att smygheja på Rosenborg. AIK låg under med 1-0 sedan första matchen och hade inget vidare utgångsläge, men i halvtid stod det 0-0 och det fanns därför lite hopp i lokalen. När sedan ett par baljor trillade in för Rosenborgs del (det slutade 3-0 till slut) så var det kört och luften gick ur alla lite. Det ska understrykas att även om man inte hejar på något av lagen som spelar så är det en speciell känsla att sitta tillsammans med ett hundratal andra åskådare och skrika mot en skärm samt applådera unisont åt taffliga långskott.
Vad var det då som var så bra med Copperfields, förutom gemytligheten och den hyfsat billiga ölen? Jo, musiken! Någon i personalen hade nämligen den goda smaken att sätta på Depeche Modes greatest hits-samling som sedan fick ljuda ur högtalarna utan att någon bytte skiva. Underbart! Vi hade egentligen sagt att vi skulle dra vidare till Harry B James direkt när matchen var slut, men jag slödrack min öl med flit så att vi hann få höra klassiker som "Shake The Disease", "Enjoy The Silence", "See You", "It's No Good", med flera. Om det alltid är så bra musik på Copperfields så måste jag gå dit fler gånger och titta på fotboll.
Kvällen började i Vällingby, där Linus visade upp riktigt fina kunskaper i ämnet matlagning.
Utsökt, på min ära!
Vicke Viking & Linus Lundqvist.
Fy, inte dricka öl på t-banan!
A band of brothers.
God stämning till en början när AIK höll jämna steg med Rosenborg.
Cheers, lads.
"Det är lugnt, vi ligger bara under med ett mål!"
Heidi dök upp för att ta ett par öl med oss.
Glada miner i taxin.
Fullt drag på Harry B James en onsdagskväll... or not.
Martins, Larsson och Sofia.
Lillebror tycker om öl.
Vi tänkte nattshoppa lite på H&M, men det var stängt.
Kyrksightseeing i väntan på nattbussen.
Kommentarer
Trackback
