Outer Heaven

Jag har bara varit i Kristineberg två gånger mig veterligen, en gång i somras då vi spelade minigolf och så igår på Annas inflyttningsfest. Dock fick jag ett erbjudande på väg till förkröket hos Petronovich som jag nästan höll på att inte kunna motstå, nämligen att gå på den omtalade Anna Ankas party som hölls på ett visst Café Opera. Pappa ringde och berättade att han stod på gästlistan som Janne Lundqvist +1 och sen undrade han om jag var sugen på att gå, men jag hade ju redan lovat en annan Anna, så jag tackade artigt nej. Jag fick ändå en rätt imponerande anekdot att skryta med på Malmborgs fest sen, så jag var ganska nöjd trots allt.

Efter att ha spelat mitt nya PS3-spel Colin McRae Rally: Dirt 2 med force feedback-ratt samt HD-tv ett par timmar (vilket fick mig att konstatera ännu en gång att det inte kommer att duga att spela med enbart handkontroll hemma hos mig i fortsättningen) var det dags att bege sig mot tunnelbanan och Kristineberg. När vi sedan nästan var framme vid lägenheten vid halv elva-tiden träffade vi Erika som också hade spelat tv-spel och blivit försenad (visst var det så, Erika?) vilket gjorde att den imponerande samlingen kunde ringa på hemma hos Anna samtidigt. 

Det var inte så trångt som jag först befarat i lägenheten (som var riktigt fin för övrigt) och man kunde röra på sig rätt fritt. Jag tror det var gäster från tre-fyra olika band där, vilket gjorde att det var många trubadurer som slogs om uppmärksamheten. White Chocolate-vokalisten Mattias Schilcher vann dock fajten med sin oväntade och starka tolkning av GES-låten "När Vi Gräver Guld I USA". Annars var det mesta som vanligt; Robin tyckte att jag såg gay ut i mina icke-rockiga kläder (i Robins värld är gay ett annat ord för indie), CJ diskuterade budgetlösningar och Larsson undrade varför alla skulle dra hem så tidigt. 

När jag, Daniel och Peter (Thomas klarade sig inte) gick mot tunnelbanan vid halv tre-snåret  så kändes det verkligen som att jag kunde ha varit utan den femte cidern jag drack. Men det blev genast roligare när vi såg att Linnea och hennes indiegäng satt på tåget, just vid dörren där vi skulle kliva på. Hade jag inte druckit den sista cidern så hade jag säkert stannat längre på festen och då hade vi missat dem. Jag sprang in i vagnen som ett galet fyllo och skrämde Linnea & Freja, ägnade resan hem med att plåga Tobias med Tokyo-frågor och gick sen hem och lade mig. Det var en kul kväll, nästan i klass med minigolfrundan.