Outer Heaven -

Tokyo: Minami Asagaya

”When Daniel is sad, I am happy.” (sagt av Eun Seon angående Daniels tandvärk.)

Minami Asagaya var delen av Tokyo att lägga på minnet, då Tommys och Eun Seons lägenhet låg där. Det låg en bit västerut om själva stadskärnan, med ungefär en kvart från Shinjuku och en halvtimme till Shibuya. Lite som en japansk motsvarighet till Hässelby, fast oändligt mycket coolare. Hur många arkadhallar finns det i Hässelby, liksom? I Minami Asagaya fanns det typ tre, fyra stycken.

Nåväl, lägenheten då. Eun Seon hade sitt eget rum och vi andra flyttade in på golvet i Tommys rum. Daniel stuvade vi in i garderoben. Något som man direkt fick lära sig var att det mesta drivs av gas, vare sig det gäller diskvatten eller dusch. Att ta en dusch var till en början lite bökigt, då man först var tvungen att sätta på gasen, sedan vattnet, sedan när man väl fått en gnista var man tvungen att veva igång alltihop för att få en låga, sedan var man tvungen att välja exakt hur varmt man ville ha det. Funkade väldigt smidigt när man väl fått träna ett par gånger.

Maten var överlag väldigt bra i Tokyo, men själva frukostdelen fick jag aldrig riktigt grepp om. Jag som är van vid yoghurt, filmjölk och smörgåsar hade det inte så lätt, i Tokyo så är det nämligen ris med tillbehör som gäller. Det blev snarare så att jag hoppade över frukosten och tog en rejäl lunch istället. Det funkade oftast bra, åtminstone de gånger vi åt på den makalösa curryrestaurangen.

Själva lägenheten blev snabbt en fundamental del i själva vistelsen. Det var här vi laddade våra batterier, samlade tankarna, gjorde upp planer, ställde in planer, spelade PS3 (Ultra Bomberman och Stardust), tittade på film innan läggdags (Basket Case-sviten kommer jag aldrig att glömma), krökade och åt väldigt god mat som Tommy eller Eun Seon lagade. Det var som det andra hemmet vi alltid letat efter.

Vi tog med oss presenter från Arlanda. Här tar Eun Seon sin allra första Pez-godis. Ett stort ögonblick.