Recension: Simple Minds i Solnahallen
Simple Minds
Plats & datum: Solnahallen, 23/11
Bäst: "Glittering Prize". Varje gång jag hör den slås jag av vilken perfekt låt det är.
Sämst: Jim Kerrs röst håller inte riktigt i alla lägen.
Man undrar onekligen hur Simple Minds-medlemmarna tänker och känner inför ett gig som hålls på ett ställe som den astrista Solnahallen, vilket är en ganska stor skillnad på till exempel ett utsålt Wembley Stadium. Detta är ju ett band som under sina glansdagar var lika stora som U2 men som numera får finna sig i att spela i opersonliga baskethallar - tycker man då fortfarande att det är lika kul att framföra sin musik live, eller blir det bara som en dag på jobbet? Det står snabbt klart att Simple Minds verkligen har roligt på scen, vilket smittar av sig på omgivningen. Där till exempel Fleetwood Mac nu senast kändes rätt loja och stundtals oengagerade, så suddar Simple Minds öppningsnummer "Sanctify Yourself" raskt ut min sura min över att farsan var 30 minuter sen till vår mötesplats innan konserten. När sedan den tunga basen i "Waterfront", snyggt framförd i motljus, fullständigt kör över en så börjar man känna att det här nog kan bli en riktigt rolig kväll.
Om man händelsevis glömt bort vilka otroliga låtar Simple Minds producerat genom åren så får man sig en skarp påminnelse den här kvällen. Jag hade knappast kunna sätta ihop en bättre setlista själv, till exempel så slipper vi den överskattade "Belfast Child" och bjuds istället på hela tio låtar från bandets två bästa skivor, "New Gold Dream (81-82-83-84)" och "Once Upon A Time". Nästan alla mina personliga favoriter dyker upp, allra lyckligast blir jag över "Street Fighting Years" (proggressiv rysare som tillägnas Henke Larsson av Celtic-supporten Jim Kerr), "Glittering Prize" (det perfekta mötet mellan arenarock och syntpop), "See The Lights" (lika stark som U2:s bästa låtar) och "New Gold Dream" (skönt stökig avslutning på det ordinarie setet). Det är väl egentligen bara "Promised You A Miracle" som hade kunnat göra konserten ännu bättre.
Åskådarna består mestadels av en blandad skara 60-talister, med allt från vanliga Svenssons till hårdrockare och syntare (Kent-trummisen Markus Mustonen syns i publikhavet). De ger bandet ett entusastiskt mottagande hela spelningen igenom, och frontmannen Jim Kerr behöver inte direkt anstränga sig för att få fansen att klappa händerna under låtarna.
Så till den stora frågan som jag ställde i min blogg några timmar innan spelningen: skulle 80-talshitten "(Don't You) Forget About Me" framföras? Svaret är ja. Dock inte, som man kanske kunde ha trott, som absolut sista låt utan som ett, aningen pliktskyldigt, standardnummer som dock självklart möts av ett rungande gensvar från publiken. Fast med ett så generöst band band på scenen så var det kanske inte helt oväntat att de skulle bjuda på sin allra största klassiker.
Betyg: 4 av 5
Låtlista:
Plats & datum: Solnahallen, 23/11
Bäst: "Glittering Prize". Varje gång jag hör den slås jag av vilken perfekt låt det är.
Sämst: Jim Kerrs röst håller inte riktigt i alla lägen.
Man undrar onekligen hur Simple Minds-medlemmarna tänker och känner inför ett gig som hålls på ett ställe som den astrista Solnahallen, vilket är en ganska stor skillnad på till exempel ett utsålt Wembley Stadium. Detta är ju ett band som under sina glansdagar var lika stora som U2 men som numera får finna sig i att spela i opersonliga baskethallar - tycker man då fortfarande att det är lika kul att framföra sin musik live, eller blir det bara som en dag på jobbet? Det står snabbt klart att Simple Minds verkligen har roligt på scen, vilket smittar av sig på omgivningen. Där till exempel Fleetwood Mac nu senast kändes rätt loja och stundtals oengagerade, så suddar Simple Minds öppningsnummer "Sanctify Yourself" raskt ut min sura min över att farsan var 30 minuter sen till vår mötesplats innan konserten. När sedan den tunga basen i "Waterfront", snyggt framförd i motljus, fullständigt kör över en så börjar man känna att det här nog kan bli en riktigt rolig kväll.
Om man händelsevis glömt bort vilka otroliga låtar Simple Minds producerat genom åren så får man sig en skarp påminnelse den här kvällen. Jag hade knappast kunna sätta ihop en bättre setlista själv, till exempel så slipper vi den överskattade "Belfast Child" och bjuds istället på hela tio låtar från bandets två bästa skivor, "New Gold Dream (81-82-83-84)" och "Once Upon A Time". Nästan alla mina personliga favoriter dyker upp, allra lyckligast blir jag över "Street Fighting Years" (proggressiv rysare som tillägnas Henke Larsson av Celtic-supporten Jim Kerr), "Glittering Prize" (det perfekta mötet mellan arenarock och syntpop), "See The Lights" (lika stark som U2:s bästa låtar) och "New Gold Dream" (skönt stökig avslutning på det ordinarie setet). Det är väl egentligen bara "Promised You A Miracle" som hade kunnat göra konserten ännu bättre.
Åskådarna består mestadels av en blandad skara 60-talister, med allt från vanliga Svenssons till hårdrockare och syntare (Kent-trummisen Markus Mustonen syns i publikhavet). De ger bandet ett entusastiskt mottagande hela spelningen igenom, och frontmannen Jim Kerr behöver inte direkt anstränga sig för att få fansen att klappa händerna under låtarna.
Så till den stora frågan som jag ställde i min blogg några timmar innan spelningen: skulle 80-talshitten "(Don't You) Forget About Me" framföras? Svaret är ja. Dock inte, som man kanske kunde ha trott, som absolut sista låt utan som ett, aningen pliktskyldigt, standardnummer som dock självklart möts av ett rungande gensvar från publiken. Fast med ett så generöst band band på scenen så var det kanske inte helt oväntat att de skulle bjuda på sin allra största klassiker.
Betyg: 4 av 5
Låtlista:
Theme For Great Cities (intro)
Sanctify Yourself
Stars Will Lead The Way
Waterfront
Big Sleep
All The Things She Said
Moscow Underground
See The Lights
Street Fighting Years
Sons And Fascination
Someone Somewhere (In Summertime)
In Trance As Mission
Somebody Up There Likes You
Once Upon A Time
One Step Closer
(Don’t You) Forget About Me
Glittering Prize
Let It All Come Down
New Gold Dream
----------------------------------------------
Alive And Kicking
Let There Be Love
Rockets
Real Life
Ghostdancing
Gloria
Kommentarer
Postat av: Janne Lundqvist
Har hela Stockholms-spelningen på ett USB-minne! Inklusive Jims mellansnack om Henke Larsson! Tungt!
Janne
Trackback
