Lost Domain - Hard Rocks' Finest
I lördags genomförde Lost Domain sitt första gig någonsin som ensam publikmagnet, här fanns inga andra band eller tävlingsmoment att gömma sig bakom, bara vi, våra låtar och lite covers. Spelplatsen var Sjätte Tunnan, ett ställe i Gamla Stan som lätt skulle kunna misstas för att vara ett medeltidsmuseum om det inte varit för all alkohol som flödade i lokalen. "Var det roligt att spela för lajvarna? Slog de tärning om det skulle applådera eller inte?" frågade Peter Olofsson i ett syrligt sms dagen därpå, men faktum är att det knappt var några gycklare eller pirater där överhuvudtaget, vilket berodde på att det hölls någon medeltidsfest på andra sidan stan samma kväll. Framförallt Linnea var mycket besviken över detta, men själv var jag mest glad över att slippa ta emot låtönskningar med piratanknytning.
Spelningen höll dock på att gå om intet för vår 17-årige basist Daniel. Tidigare under dagen hade han varit med och riggat upp grejerna samt soundcheckat utan problem, men nu när han försökte ta sig in vid halv tio på kvällen så stötte han på patrull. En rekonstruktion följer här nedanför:
Vakt: Ursäkta, kan jag få se legitimation?
Daniel: Men jag ska spela här ikväll.
Vakt: Det tror jag säkert, men jag vill ändå se legitimation.
Daniel: Jag har ingen, men jag ska spela här ikväll.
Vakt: Okej, hur gammal är du då?
Daniel: 17. Men alltså seriöst, jag ska spela här ikväll.
Vakt: (trött) Jaja, okej, men då vill jag inte se att du dricker något.
Tur att Daniel var tuff nog att stå på sig, men han får banne mig ta och fylla år snart så att vi kommer in på klubbar av det här slaget utan att behöva släpa med oss någon målsman. Väl på plats så gick vi runt och hälsade på lite folk, såsom Tobbe, tvillingarna, Dannyboy, Rengfeldt, Jessica, farsan, Nathalie, m.fl. Sen var det gametime!
Spelningarna delades upp i två separata set, med en Cornelius-cover ("Grimasch Om Morgonen") inbakad i setet och en UFO-cover ("Doctor, Doctor") som extranummer. Det gick bra även om det var noll medhörning, och helt främmande människor stod långt fram och diggade, samtidigt som ett par stycken kom fram och ville berömma oss efteråt. Roligast var snubben som påstod att han hade tänkt importera en dansk festival till Sverige, och att det nu bara var själva marken som saknades. Tydligen var Lost Domain precis ett sådant band han letat efter, vilket bara var en av komplimangerna som han strödde över Larsson. Några av hans kommentarer: "Alltså, det är inte ofta jag står och diggar till musik med bara ett glas vatten i handen..." eller "Det finns band... och så finns det BAND. Ni är ett BAND!!"
Sjätte Tunnan kallar oss för Hard Rocks' Finest - det är bara att tacka och ta emot.
Mycket folk på plats för att se det omtalade bandet.
Glöm inte att tvätta händerna före maten!
Little Lajni.
En stressad Janne hann bara se första setet.
Vår gamla sångerska Nathalie förärade oss ett besök.
Min flickvän Linda stöttar mig i vått och tort!
Allas vår Robin.
...och bröderna gillade vad de hörde!
Ahlin och Daniel.
En av våra Rockkarusellen-kompisar från Alphabetical kom för att titta.
Larsson fick svara på många frågor av mannen med komplimangerna - och jag kunde bara njuta.
Det har viskats om att det spökar på Sjätte Tunnan. Här är bildbeviset.
En oerhört belåten tvilling.
Danny blev riven på kinden av Linnea och visade stolt upp sitt ärr.
