Outer Heaven

Judas Priest

Plats & datum: Globen, 28/2

Bäst: "Metal Gods".

Sämst: Exakt samma låtlista som senast? Boring!

Efter Judas Priests spelning på Sweden Rock Festival i somras så gav jag bandet cred för att de vågade hoppa över vissa klassiker och istället satsa på lite mer sällsynta låtval. När man på nästa Sverigebesök tio månader senare ställer upp med en låtlista som är en karbonkopia av den föregående så får jag ta tillbaka mitt påstående om att bandet gillar att överraska. Förutsägbart är bara förnamnet när exakt samma låtar, klädbyten och scenshow äger rum. Med en sådan låtskatt som Judas Priest besitter känns det snålt att inte bjuda på något nytt alls. Vore det inte trevligt med exempelvis "Desert Plains", "Bloodstone", "Ram It Down", "Deal With The Devil" eller "Blood Red Skies"?

En annan märklig sak är att detta ska föreställa turnén för Nostradamus - dubbelskivan som bandet gav ut ifjol - och det enda som bandet bjuder på från den är ett intro och två låtar. Bandet själva har hyllat skivan som det är bland det bästa som gjorts, och att man ändå inte vågar satsa mer på materialet därifrån ger ett ganska schizofrent intryck. Nya skivan är ruskigt ojämn, men det finns åtminstone en handfull verkligt vassa bitar som hade gjort sig mycket bättre live än den sega "Death". Det går också att störa sig på Rob Halfords monotona rörelsemönster. Han sjunger bättre än på SRF, men precis som senast så vankar han mest av och an på scenen med blicken fäst i golvet, och det rör sig inte om mycket publikkontakt.

Nu låter det kanske som att jag kommer att vara negativ i mitt slutomdöme, men så är inte fallet. Trots att Judas Priest gör mig besviken på flera områden så går det verkligen inte att klanka ned på låtmaterialet. "Prophecy" - där Halford gör entré som spåman i foliedräkt - är ett starkt öppningsnummer, och när det följs av högklassiga spår som "Metal Gods", "Devil's Child", "Between The Hammer And The Anvil" och "Dissident Aggressor" blir det riktigt trevligt. Framförallt Scott Travis (trummor) och Glenn Tipton (gitarr) är sköna figurer vars spelstil är kul att detaljstudera, och Halford lyckas trots allt få publiken med sig i allsången. När han sedan gör entré med sin Harley Davidson lagom till första extranumret "Hell Bent For Leather" är stämningen på topp i arenan.

När konserten just avslutats med en fenomenal "You've Got Another Thing Comin'" så börjar titelspåret från senaste plattan spelas i högtalarsystemet. Det är Priests starkaste låt på hela 19 år, och att den inte spelas förrän bandet gått av scenen känns som ett slag i ansiktet. Nog för att det måste vara en krävande låt för Halford att sjunga, men att han ändå genomför den lika hårda "Painkiller" med hyfsade resultat får en att ifrågasätta varför bandet inte vågar lita mer på sin egen kapacitet. Man måste våga utmana sig själv för att lyckas överraska, men intrycket man får denna kväll är att det är just det som Priest inte riktigt gör.  

Betyg: 3/5

Låtlista:

Dawn Of Creation

Prophecy
Metal Gods
Eat Me Alive
Between The Hammer And The Anvil
Devil's Child
Breaking The Law
Hell Patrol
Death
Dissident Aggressor
Angel
The Hellion / Electric Eye
Rock Hard, Ride Free
Sinner
Painkiller
------------------------------------------------------------------
Hell Bent For Leather
The Green Manalishi (With the Two-Prong Crown)
You've Got Another Thing Comin'