Outer Heaven

Hårdrocksfestivalen Sweden Rock Festival som arrangeras i början av juni nere i Sölvesborg varje sommar har alltid förknippats med soligt väder och glatt humör, men allt det slogs i spillror under helvetesveckan som festivalen låg på detta år. Nu var det ett nästan konstant skitväder, med ett par riktiga störtskurar och en temperatur som stundtals närmade sig nollgradigt (så kändes det åtminstone på plats). Nu i efterhand när man är hemma igen är det lätt att tycka att det kanske inte var så farligt ändå, men jag minns mycket väl att känslan när jag gick och la mig sista kvällen var "aldrig mer". Att nästan frysa konstant i fyra-fem dagar är inte kul, då spelar det ingen roll hur bra banden är eller hur mycket bränsle man häller i sig. Strax innan avresan hade mamma frågat om jag hade tillräckligt med varma kläder med mig. "Ja", svarade jag och ångrade mig bittert när jag stod i sex-sju lager tröjor och huttrade.

Det som lättade upp stämningen var den disparata samling människor som vi åkte ner till festivalen med. Ni har redan lärt känna dem genom mitt förra inlägg, och man kan lugnt säga att de flesta motsvarade förväntningarna. Allt för mycket roligt som sades har tyvärr fallit i glömska, men här är några funny moments som har fastnat. Ni som var med får gärna fylla på med fler minnesvärda stunder i kommentarfältet, men här är de jag kommer ihåg bäst just nu:

CJ kommer tillbaka till lägret första kvällen efter en längre stunds frånvaro, till synes berusad och uppspelt:

CJ: Alltså, jag träffade värsta sköna gänget där borta, har snackat hur länge som helst med dem.

Linus: Äh, du har bara pratat med träden.

CJ och den lugne, lätt dåsige jämtlänningen Johan diskuterar vem som egentligen har det värst hemma:

Johan: Fast ni som bor i Fjollträsk har det ju inte alls lika kämpigt som vi ekonomiskt sett...

CJ: Hörrudu, ni där uppe i Lappträsk ska fan inte komma och klaga, för att bla bla, etc etc.

Samtliga ligger i tältet och försöker sova, då Mattias får ett högljutt raseriutbrott efter att ha funnit sin tandborste på marken:

Mattias: Ni har förstört mitt liv! (vankar omkring planlöst runt tältplatsen)

Linus: Hur ska man kunna sova med en sådan galning i tältet?!

Mattias till sin sovsäckgranne Larsson, efter att denne kring läggdags pratat snusk i tältet i över tio minuter:

Mattias: Larsson... kan inte du bara vara tyst?

Sen var det ju banden, också.

Bäst: In Flames. Förkrossande överlägsna, trots att det var för långa pauser mellan låtarna, att vokalisten Anders Fridén pratade lite för mycket och att grundaren/gitarristen Jesper Strömblad saknades.

Intensivast: Soilwork. En knapp timme sprängfylld med hits, moshpits och hoppande. Dessa skåningar kan man alltid lita på.

Positiva överraskningar: Europe. Det lilla jag hann se av Marillion och Journey gav också mersmak.

Besvikelser: Heaven & Hell. Även Volbeat tyvärr, mycket på grund av stundtals uselt ljud.

Boring: Lita Ford. ZZ Top. Twisted Sister.

Klockrenast: Deathstars. Beskrev sig själva som ett metrosexuellt band och som en blandning av Alcazar och Manowar.

Bandmässigt var detta en av de starkaste uppsättningarna av Sweden Rock Festival jag varit på, men det hela överskuggades som sagt av det bedrövliga vädret. A little reminder to next year: packa ner mössa, vantar, halsduk, långkalsonger och vinterjackan.