Outer Heaven

Lagom till tioårsjubileumet blev Borlänges stadsfestival Peace & Love störst i Sverige, med hela 41 000 sålda biljetter. Jag lyfter på hatten, P&L har satsat på de breda artisterna som ungdomarna vill ha (Håkan Hellström, Lasse Winnerbäck, The Sounds) och tillsammans med ett par utländska stornamn (Mötley Crue, Faith No More) har det verkligen betalat sig. Som så ofta på festivaler har det dock inte gått helt smärtfritt till. Tidningarna rapporterade tidigt om att flera personer klämts framför en av scenerna och fått föras till sjukhus, medan det på campingen redan under första kvällen skedde ett mordförsök när en person blev huggen flera gånger med ett vasst föremål. Peace & Love, indeed...

Festivalen har av forna besökare beskrivits som rörig och dåligt arrangerad, och jag var nyfiken på hur det skulle fungera nu när det kom nästan 15 000 personer mer än vad det gjorde förra året. Jag åkte dock inte dit själv, nej nej nej, utan jag skickade upp tre spioner. Det här hade de att säga:

Farsan: Den rutinerade festivalräven åkte delvis till festivalen för att medverka på diverse seminarier, och medan han var där så bodde han och mamma på hotell mitt på området. Farsan var mycket nöjd med arrangemanget och tyckte att festivalarrangörerna hade flera goda idéer, men så bodde han inte ute på campingen heller.  

Morsan: Gjorde festivaldebut. Att Peace & Love är en stadsfestival är förmodligen en bidragande orsak till publikrekordet, då lite äldre personer som min mamma kräver ett visst mått av komfort för att orka med tre dagar av hög musik. Hon tyckte det var en rolig upplevelse, men kände att buffliga tonåringar och mat som bara var "sådär" inte riktigt gjorde detta till hennes forum.

Brorsan: Mannen på fältet fick omgående känna på hur man som campingbesökare inte har det särskilt lätt under Peace & Love. Det började med att Linus och hans kompisar fick gå runt i två timmar på campingen för att hitta en plats till sitt tält, utan framgång. Då fick de istället sitta och vänta ytterligare ett par timmar medan arrangörerna bestämde sig för om de skulle öppna ytterligare en camping eller inte. När de väl gjorde det så bestämde P&L vart tältet skulle sättas upp, och resten av tälten placerades med ungefär två decimeters mellanrum, med militärisk precision (se bilden). Vidare tog det säkert en halvtimme att gå bort till festivalområdet, vilket spär på mina misstankar om att det är svårt att kombinera en stadsfestival med bra campingplatser. Grymma band som Mötley Crüe, Volbeat och Faith No More gjorde det värt mödan, men när jag frågade brorsan om han skulle kunna tänka sig att åka tillbaka så blev svaret kort och gott: "Tveksamt."

En sådan här tältby tar lite udden av partystämningen, tycker ni inte? (Foto: Mattias Nääs, Dalarnas Tidningar)