Outer Heaven

Pet Shop Boys

Bäst: "King's Cross", "Always On My Mind" och "Jealousy".
Sämst: Det lysande 2006-släppet Fundamental negligeras helt.

Två gånger tidigare har jag sett Pet Shop Boys live (på Globen och på Skansen - av alla ställen) och även om det har varit bra så har det inte känts som att den fulla potentialen har utnyttjats. Det gör den nu, med råge! På ett fullsatt och kokhett Cirkus målar de upp den kanske snyggaste showen jag någonsin sett, och med den låtskatten som boysen därtill besitter så går det verkligen inte att misslyckas med upplägget.

Så, hur lyckas man göra en sådan visuellt imponerande uppvisning, när både Neil Tennant och Chris Lowe alltid varit rätt så stillastående personer på scen? Scenen ser inledningsvis rätt så sparsmakad ut, med två stora kuber bestående av vita kartonger på scenen, där sedan snygga videomönster börjar projiceras. När nya "Building A Wall" övergår i "Go West" välts sedan lådorna omkull och avslöjar en större mur där bakom (nästan som Pink Floyds The Wall, fast i lite mindre skala). Lådorna staplas sedan upp igen av dansarna till annorlunda formationer och blir ånyo en del av showen. Neil och Chris har de senaste åren haft stora musikalambitioner, och nu märker man för första gången hur väl det kan yttra sig under deras konserter.

Låtmässigt ligger tonvikten såklart på senaste skivan Yes, som jag tidigare avfärdat som rätt blek, men som jag nu måste omvärdera ordentligt efter grymma versioner av stycken som "Did You See Me Coming?" och "All Over The World". Lite oväntat så blir det hela fyra låtar från debutalbumet Please från 1986, medan de tre skivorna som föregick Yes ignoreras totalt, vilket känns lite synd. I princip alla nummer framförs i mer eller mindre omarrangerade versioner, och Pet Shop Boys lyckas få dem att låta moderna utan att tappa essensen. Vissa låtar vävs lekfullt in i varandra - som när refrängen i färska "Pandemonium" helt sömlöst ersätts av 16 år gamla "Can You Forgive Her?" - och mot slutet dyker en euforisk cover av Coldplays "Viva La Vida" upp. Bara så där. 

Det är i mångt och mycket ett hitbetonat set, och PSB kan till och med hoppa över favoriter som "It's Alright", "Rent" och "So Hard" och ändå köra över publiken totalt. "Left On My Own Devices" är lika elegant som alltid, b-sidan "Do I Have To?" görs i en väldigt fin tolkning och i "Always On Mind" når arenan kokpunkten. Gladast blir jag ändå över att man plockar fram den gamla Actually-pärlan "King's Cross", som jag verkligen längtat efter att få höra live. En fartfylld version av "It's A Sin" följd av ett sprudlande konfettiregn sätter punkt för det ordinarie setet, innan den betydligt mer lågmälda "Being Boring" och genombrottshiten "West End Girls" understryker att detta är den bästa konserten jag sett hittills i år.

Betyg: 5/5

Heart

Did You See Me Coming?

Pandemonium / Can You Forgive Her?

Love Comes Quickly

Love Etc

Building A Wall

Go West

Two Divided By Zero

Why Don't We Live Together

Always On My Mind

Left To My Own Devices

Do I Have To?

King's Cross

The Way It Used To Be

Jealousy

Suburbia

All Over The World

Se A Vida É

Domino Dancing / Viva La Vida

It's A Sin

----------------------------------

Being Boring

West End Girls