Stockholm-Åbo... and back again
Som jag nämnde i mitt föregående inlägg så är kryssningar ofta av hit-and-miss-slaget, antingen är det väldigt bra eller väldigt dåligt. Denna kryssning kändes mestadesl väldigt lyckad, vilket dock helt och hållet beror på mina underbara kompisar och inte på den rätt så trista Silja-båten M/S Galaxy. Den var kort sagt inte särskilt spektakulär, middagsbuffén var inte den bästa man varit med om och ölen & cidern som inhandlades på Tax Free var vidrigt äcklig. Men vi gjorde det bästa av situationen och roade oss själva istället.
Det fanns två ställen att festa på (om man inte nöjde sig med att kröka i hytten), varav det ena var ett diskotek med biografklistrigt golv som luktade spya och således inte kändes värt att ödsla tid på. Desto bättre var Starlight Palace, ett bar/dansställe riktat till den breda publiken. Här fanns ett coverband som körde rockklassiker med bra tempo, bland annat Judas Priests "Living After Midnight" till Larssons stora glädje. Jag och Anna hann med en och annan tryckare på det dansgolvet, bland annat till studsiga Van Halen-hiten "Jump", vilket var en något udda men mysig upplevelse. Lite senare körde även stjärnartisten Sara Löfgren ett set på samma scen, självklart toppat med sin gamla dänga "Starkare".
CJ höll sig lite oväntat på mattan under kvällen, istället var det Larsson som stod för de största rubrikerna. Vid halv sex-tiden på morgonen så stormade han in i sin hytt (som delades med mig, Calle och Anna) och beklagade sig över att han blivit dissad av Sara Löfgren och hennes crew, när allt han ville göra var att diskutera rockmusik. Vi som inte hunnit gå och lägga oss ännu tröstade så gott det gick, och Larsson började genast skissa på en kommande, mycket aggressiv Lost Domain-låt med arbetstiteln "Humanity Lost" ("Förlorad Mänsklighet") som ska handla om hur alla var emot honom på kryssningen.
Lördagen var som väntat inte lika spännande (det mest dramatiska som hände var att vi höll på att missa vår lunchbuffé) och handlade mest om att vänta ut restiden hem till Stockholm. Ett snabbt besök uppe på däck när vi stannade till på Åland var enda höjdpunkten, annars låg vi mest i hytten och småsov medan vi tittade på en dokumentär om Barack Obama. När vi så slutligen anlände till ankomsthallen så stötte jag av en slump på min gamle bästis Ludde, som förgäves försökte övertala mig att åka ut på en kryssning till med honom på en gång. Det kändes dock inte riktigt aktuellt, istället åkte jag hem till Ahlin och Erika för ett filmmaraton bestående av klassikerna Aliens, Hotet Från Underjorden och, passande nog med tanke på vår resa, Titanic.
Slutligen, några citat som bäst sammanfattar stämningen på Silja Galaxy.
Nu är det dags att festa loss, hur ofta är man på kryssning, liksom? Hur ofta?!
(Larsson skäller på alla icke-partysugna främlingar ute vid trapporna.)
Röst i högtralarsystemet med skön finlandssvensk brytning: Vill Christi Jensen vara vänlig att komma till buffén på 7:e våningen?
Christian: Är ni sköna eller!?
(När vi tog fel på vår bokade tid till lunchbuffén på lördagen. Vi hann som tur var äta i lugn och ro ändå.)
Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
(Sara Löfgren med sin låt "Starkare".)
Det fanns två ställen att festa på (om man inte nöjde sig med att kröka i hytten), varav det ena var ett diskotek med biografklistrigt golv som luktade spya och således inte kändes värt att ödsla tid på. Desto bättre var Starlight Palace, ett bar/dansställe riktat till den breda publiken. Här fanns ett coverband som körde rockklassiker med bra tempo, bland annat Judas Priests "Living After Midnight" till Larssons stora glädje. Jag och Anna hann med en och annan tryckare på det dansgolvet, bland annat till studsiga Van Halen-hiten "Jump", vilket var en något udda men mysig upplevelse. Lite senare körde även stjärnartisten Sara Löfgren ett set på samma scen, självklart toppat med sin gamla dänga "Starkare".
CJ höll sig lite oväntat på mattan under kvällen, istället var det Larsson som stod för de största rubrikerna. Vid halv sex-tiden på morgonen så stormade han in i sin hytt (som delades med mig, Calle och Anna) och beklagade sig över att han blivit dissad av Sara Löfgren och hennes crew, när allt han ville göra var att diskutera rockmusik. Vi som inte hunnit gå och lägga oss ännu tröstade så gott det gick, och Larsson började genast skissa på en kommande, mycket aggressiv Lost Domain-låt med arbetstiteln "Humanity Lost" ("Förlorad Mänsklighet") som ska handla om hur alla var emot honom på kryssningen.
Lördagen var som väntat inte lika spännande (det mest dramatiska som hände var att vi höll på att missa vår lunchbuffé) och handlade mest om att vänta ut restiden hem till Stockholm. Ett snabbt besök uppe på däck när vi stannade till på Åland var enda höjdpunkten, annars låg vi mest i hytten och småsov medan vi tittade på en dokumentär om Barack Obama. När vi så slutligen anlände till ankomsthallen så stötte jag av en slump på min gamle bästis Ludde, som förgäves försökte övertala mig att åka ut på en kryssning till med honom på en gång. Det kändes dock inte riktigt aktuellt, istället åkte jag hem till Ahlin och Erika för ett filmmaraton bestående av klassikerna Aliens, Hotet Från Underjorden och, passande nog med tanke på vår resa, Titanic.
Slutligen, några citat som bäst sammanfattar stämningen på Silja Galaxy.
Nu är det dags att festa loss, hur ofta är man på kryssning, liksom? Hur ofta?!
(Larsson skäller på alla icke-partysugna främlingar ute vid trapporna.)
Röst i högtralarsystemet med skön finlandssvensk brytning: Vill Christi Jensen vara vänlig att komma till buffén på 7:e våningen?
Christian: Är ni sköna eller!?
(När vi tog fel på vår bokade tid till lunchbuffén på lördagen. Vi hann som tur var äta i lugn och ro ändå.)
Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
(Sara Löfgren med sin låt "Starkare".)
Ahlin blev inte sjösjuk på hela resan. Ett framsteg!
Larsson och Calle lägger upp planerna.
Anna Banana redo för party.
Fint bordsskick vid middagsbuffén.
På Starlight Palace.
CJ och Erika headbangar. Calle hakar på.
Barhäng med CJ.
"I'm king of the world!"
Dagen efter är aldrig riktigt lika rolig. Varför är det så, tro?
Ett snabbt stopp på Åland.
Tjejerna väntar in Stockholm.
Sara Löfgren - stjärnartist.
Kommentarer
Postat av: Flygande Maran
Tänk på din lever
Postat av: Niklas
Det gör jag alltid, utom på Finlandskryssningar! =)
Trackback