Recension: Coldplay på Stadion
Coldplay
Plats & datum: Stadion, 22/8
Bäst: “Lovers In Japan”.
Sämst: Att favoriten “Speed Of Sound” inte spelas gör mig lite ledsen i ögat.
Inför den här konserten hade jag stora funderingar på hur Coldplay skulle handskas med en riktigt stor utomhuskonsert. Bara för att man lyckats sälja ut Globen två kvällar på raken så innebär det inte per automatik att man kan fylla ut en arena av Stockholm Stadions storhet. Men redan när bandet inleder konserten med stämningsfulla introt ”Life In Technicolor” och en ”Violet Hill” som växer så det knakar live, så råder det inget tvivel om att de har publiken på den utsålda Stadion i sin hand.
Coldplay återvänder med en mäktig och påkostad show, som med lite förfining träffar ännu hårdare än den som drabbade Globen för lite drygt ett år sedan, trots att bandet endast släppt EP:n Prospekt’s March sedan sist. Det är små justeringar som gör att helheten blir snäppet starkare, då är det bara att acceptera att min favorit ”Speed Of Sound” väljs bort till förmån för nya ”Glass Of Water”. Annars är det mesta välbekant; det studsar omkring gula ballonger med glitterkonfetti inuti runt hela arenan under ”Yellow”, bandet gör två besök ut i publikhavet för att spela några låtar akustiskt och Chris Martin flörtar lika ohämmat med fansen som alltid.
Några nyheter finns dock, som att Martin får publiken att genomföra vågen med lamporna på sina mobiltelefoner, vilket på ett kolsvart Stadion blir obeskrivligt häftigt. Ingenting man sett förut, direkt. Efteråt spelar de dessutom en fin version av Michael Jacksons ”Billie Jean”, något man inte direkt varit ensamma om den här sommaren, förvisso. Det är i vanlig ordning de stora hitsen som glänser mest; ”Viva La Vida” får ett helt massivt mottagande; ”Fix You” är en bomb som smälls av alldeles för tidigt; ”Lovers In Japan” är en ren och skär konfettifest; ”Politik” hamrar tungt fram sitt budskap och ”The Scientist” är ett mycket värdigt extranummer. Det är nästan så att det stora fyrverkeriet som rundar av tillsammans med ”Life In Technicolor II” känns överflödigt.
När medlemmarna i U2 närmar sig 50-strecket och Madonna bevisligen inte har riktigt koll på hur man genomför riktigt stora spelningar, så känns Coldplay alltmer självklara som arenarockens framtid.
Betyg: 5/5
Låtlista:
Life In Technicolor
Violet Hill
Clocks
In My Place
Yellow
Glass Of Water
Cemeteries Of London
42
Fix You
Strawberry Swing
God Put A Smile Upon Your Face/Talk
The Hardest Part/Postcards From Far Away
Viva La Vida
Lost!
Green Eyes
Death Will Never Conquer
Billie Jean
------------------------------------------------
Politik
Lovers In Japan
Death And All His Friends
------------------------------------------------
The Scientist
Life In Technicolor II
Mycket bra recension! Saknar bara lite om vilken typ av publik det var.
Haha! Okej, jag kan ju lägga till att det var mycket överklass där. Coldplay är kanske ett band som förenar arbetsklassen och överklassen?