"Ursäkta, vad ringer du ifrån?"
Helt slut efter ännu en dag på korvfabriken (AKA Posten). 509:an stannar vid bussterminalen och jag hoppar av. "Hässelby Strand 1 min" lyser skylten. Jag kanske hinner, om jag skyndar mig. Raska kliv mot ingången till t-banan, snart där... "- Ursäkta, vad ringer du ifrån?". En ung kille/tjej som säljer Tele2-abonnemang har blockerat vägen. "-Tele2!", svarar jag (trots att jag ringer från Halebop) och får två tummar upp till svar. Skyndar vidare. Missar precis tunnelbanan. F-U-C-K!
Är det bara jag, eller är detta inte den mest strategiska platsen att försöka kränga abonemmang på? Nu talar jag ju bara för mig själv, men efter en seg arbetsdag (typ en måndag) så är jag inte upplagd att snacka om hur bra t.ex. Tele2 är, dessutom vill jag ju gärna hinna med första bästa tunnelbana hem. Dock förstår jag ändå valet av plats, för här måste ju typ alla som vill komma någon vart passera.
Är det något yrke jag verkligen inte skulle klara av så är det att vara försäljare, och i synnerhet strumpförsäljare. Fyfan, när jag spelade fotboll i HSK för en massa år sedan fick vi i uppdrag att samla in pengar genom att försöka sälja strumpor, och det var ingen hit. Jag höll mig till gamla Drivbänk och lyckades typ sälja ett par på 60-70 hushåll. Var beredd att bryta ihop när Big K (Daniels far) kom och köpte upp hela lagret, av okänd anledning. Budskapet med den här historien är: ge aldrig upp!
Hehe. Jag är inte heller speciellt förtjust i dessa säljare som stoppar folk på stan. Speciellt när det gäller telefoner och abonnemang så vill i alla fall jag läsa villkor och sådant i lugn och ro, och inte behöva lita på någon (säkerligen inte helt pålitlig) säljare.
Precis som jag tycker, Johan. En gång på City Gross så frågade jag på skoj en försäljare hur länge det här "erbjudandet" gällde, och då sa han att det här var absolut sista dagen. Jo tack, nästa dag stod han där igen. :)
Absolut hemskaste upplevelsen var när en säljare kom fram till mig när jag väntade på Anna inne i stan, och han ville "ge" mig en helt "gratis" 3-mobil. Jag stod i kanske 5 min och sa emot honom och han blev faktiskt elakare och drygare ju längre tiden gick. "MEH! Vill du inte ha en GRATIS mobil!?" slutade det att han småskrek efter mig när Anna äntligen räddade mig och vi gick därifrån. Det kanske var fel nånstans på honom... Eller så var han i desperat behov av provision! :S
glöm inte greenpeace-människorna!
