Recension: In Flames på Annexet
In Flames
Plats & datum: Annexet, 30/10
Bäst: "The Mirror's Truth" och "Take This Life".
Sämst: "My Sweet Shadow" känns lite fattig utan all pyroteknik och konfetti.
När Sveriges största metallband lockade 15 000 hårdrockare till Gröna Lund i somras så förstördes ett annars väldigt bra framträdande av en nästan obefintlig volymnivå. Men när In Flames får göra en show på sina egna villkor, med suveränt ljud och fantastisk ljussättning, då faller alla bitar på plats.
Innan konserten var jag lite orolig att det låtmässigt skulle vara en karbonkopia av sommarens spelning, men In Flames är lyckligtvis ett sådant band som har så mycket högklassigt material att de kan laborera fram en helt ny show, som faktiskt fungerar ännu bättre. Spelningen inleder med att bandet står bakom ett stort vitt skynke och spelar den Radiohead-minnande nya låten "The Chosen Pessimist", och när skynket faller samtidigt som låten dundrar igång efter exakt fem minuter, då blir det otroligt effektfullt. Detta följs upp av en till A Sense Of Purpose-favorit - "I'm The Highway" - som i sin tur följs upp av allsångsdängan "Only For The Weak" och "The Mirror's Truth". Årets fyra kanske bästa liveupplevelser till låtar serverade på ett bräde, hur ska man toppa det?
Det som följer är ett knippe gama favoriter, sådana som kusin Max nog ångrar bittert att han inte tog sig till Annexet för att höra, som "The Hive" och "Satellites And Astronauts", låtar jag tidigare faktiskt aldrig hört In Flames spela trots att det är nionde gången i ordningen jag ser dem live. Inte fy skam direkt, men det är antingen det nya materialet (som senaste singeln "Alias") eller hitsen från 2000-talet ("Cloud Connected", "The Quiet Place", "Come Clarity", m.fl) som verkligen får den relativt unga publiken att tända till på allvar.
Löftet om att Soundtrack To Your Escape-bomben "My Sweet Shadow" - som avslutat In Flames konserter med dunder och brak sedan 2004 - skulle förbli konsertavslutaren under resten av bandets karriärer bryts ikväll, då den äran faller på bandets stora hit "Take This Life". Det är ett klockrent val som gör att konserten tar slut när pulsen är som högst i den för andra kvällen i rad utsålda arenan. In Flames har vågat bygga om dramaturgin i sin show med lyckade resultat, och de hittar plats för att göra både gamla och nya fans tillfreds. När allt stämmer för bandet, som ikväll, så finns det bara ett möjligt betyg - det högsta.
Betyg: 5/5
Låtlistan:
The Chosen Pessimist
I'm The Highway
Only For The Weak
The Mirror's Truth
Insipid 2000
The Hive
Satellites And Astronauts
System
Alias
Eraser
Pinball Map
Egonomic
Delight & Angers
Disconnected
Colony
Cloud Connected
Medley (Dead God In Me / The Jester Race / Behind Space)
My Sweet Shadow
Come Clarity
Sleepless Again
The Quiet Place
Trigger
Take This Life
Glada killar innan konserten.
Emelie och Kavita, Ahlins polare.
Plats & datum: Annexet, 30/10
Bäst: "The Mirror's Truth" och "Take This Life".
Sämst: "My Sweet Shadow" känns lite fattig utan all pyroteknik och konfetti.
När Sveriges största metallband lockade 15 000 hårdrockare till Gröna Lund i somras så förstördes ett annars väldigt bra framträdande av en nästan obefintlig volymnivå. Men när In Flames får göra en show på sina egna villkor, med suveränt ljud och fantastisk ljussättning, då faller alla bitar på plats.
Innan konserten var jag lite orolig att det låtmässigt skulle vara en karbonkopia av sommarens spelning, men In Flames är lyckligtvis ett sådant band som har så mycket högklassigt material att de kan laborera fram en helt ny show, som faktiskt fungerar ännu bättre. Spelningen inleder med att bandet står bakom ett stort vitt skynke och spelar den Radiohead-minnande nya låten "The Chosen Pessimist", och när skynket faller samtidigt som låten dundrar igång efter exakt fem minuter, då blir det otroligt effektfullt. Detta följs upp av en till A Sense Of Purpose-favorit - "I'm The Highway" - som i sin tur följs upp av allsångsdängan "Only For The Weak" och "The Mirror's Truth". Årets fyra kanske bästa liveupplevelser till låtar serverade på ett bräde, hur ska man toppa det?
Det som följer är ett knippe gama favoriter, sådana som kusin Max nog ångrar bittert att han inte tog sig till Annexet för att höra, som "The Hive" och "Satellites And Astronauts", låtar jag tidigare faktiskt aldrig hört In Flames spela trots att det är nionde gången i ordningen jag ser dem live. Inte fy skam direkt, men det är antingen det nya materialet (som senaste singeln "Alias") eller hitsen från 2000-talet ("Cloud Connected", "The Quiet Place", "Come Clarity", m.fl) som verkligen får den relativt unga publiken att tända till på allvar.
Löftet om att Soundtrack To Your Escape-bomben "My Sweet Shadow" - som avslutat In Flames konserter med dunder och brak sedan 2004 - skulle förbli konsertavslutaren under resten av bandets karriärer bryts ikväll, då den äran faller på bandets stora hit "Take This Life". Det är ett klockrent val som gör att konserten tar slut när pulsen är som högst i den för andra kvällen i rad utsålda arenan. In Flames har vågat bygga om dramaturgin i sin show med lyckade resultat, och de hittar plats för att göra både gamla och nya fans tillfreds. När allt stämmer för bandet, som ikväll, så finns det bara ett möjligt betyg - det högsta.
Betyg: 5/5
Låtlistan:
The Chosen Pessimist
I'm The Highway
Only For The Weak
The Mirror's Truth
Insipid 2000
The Hive
Satellites And Astronauts
System
Alias
Eraser
Pinball Map
Egonomic
Delight & Angers
Disconnected
Colony
Cloud Connected
Medley (Dead God In Me / The Jester Race / Behind Space)
My Sweet Shadow
Come Clarity
Sleepless Again
The Quiet Place
Trigger
Take This Life
Glada killar innan konserten.
Emelie och Kavita, Ahlins polare.
Kommentarer
Trackback
