London Calling

Förra helgen var jag och Linda i London, mitt första besök i staden på ganska exakt tio år. Så länge kommer det inte att dröja till nästa besök, för det var en riktigt lyckad resa. Engelskan satt som en smäck, förutom då jag i en förvirrad situation kallade en servitris för "Sir". Vi var där från torsdagen till söndagen, och hann med en hel del shopping och även lite sightseeing. Några kändisar såg vi inte, förutom SVT-hockeyexperten och gamle Djurgårdscoachen Niklas Wikegård som satt alldeles intill oss på planet dit. Jag snappade upp att han och hans kvinnliga sällskap skulle åka vidare till New York, kanske för att titta på New York Rangers? Som en sann stjärna var han siste passagerare att gå på planet, och mobiletelefonen stängde han inte av förrän alldeles innan det var dags att lyfta. Jag blev så upprymd att jag var tvungen att knäppa en bild på Wikegård när han slumrade till.


Sömnig hockeyexpert.


Pampig julskyltning på Carnaby Street.


Likaså på Regent Street.


Tjock snögubbe.


Linda på Picadilly Circus.


Mamma Mia är visst stort i London också. Vem hade kunna tro't?


Vandrarhemmet i Hammersmith som vi bodde på.


Brittisk arkitektur gör mig alltid lika uppåt... not.


Dubbeldäckare och telefonkiosk i samma bildruta, blir det bättre än så?


Jag framför Westminister Abbey.


En hel del sightseeing denna blåsiga dag.


Trafalgar Square med Lord Nelson på toppen.


Skön Jack The Ripper-stämning på den här bilden.


Hit gick vi tyvärr inte in.


Svindyra varuhuset Harrods.


Rena rama labyrinten i tunnelbanan. Men vi hittade ut och kunde till slut åka hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0