Outer Heaven

Kom hem från Sölvesborg och hårdrocksfestivalen Sweden Rock Festival i förrgår kväll, men först nu känner jag mig redo att börja samla ihop mina intryck och minnen. Hyrbilen är tillbakalämnad på Statoil, alla mina grejer är uppackade och jag har ägnat större delen av förmiddagen att läsa recensioner och bloggar på nätet som rör festivalen. Hinner inte dela med mig med alla mina intryck om själva SRF just nu, men jag hinner skriva lite om de konserterna jag gillade bäst.

Bästa konserterna, i rangordning:

1. Volbeat

En ganska ordentlig skräll att dessa danskar skulle imponera så pass stort på mig som de faktiskt gjorde, jag har smådiggat de fåtal låtarna jag hört sedan tidigare, men Volbeats konsert var ju strålande från början till slut. Brorsan köpte till och med deras skiva, och den hann vi nog lyssna på säkert tre gånger på vår medtagna stereo vid campingen. Att SRF-ledningen är så tröga att de placerar ett av festivalens klart hetaste band på minsta utomhusscenen gör ganska lite då bandets Elvis-möter-Metallica-metal knäckte så otroligt hårt.

2. At The Gates

Mäktigt att äntligen få se dem live, tolv år efter att legendarerna lade av. Brutal melodidöds som inspirerade band som In Flames och Dark Tranquillity rejält, och At The Gates bevisade onekligen att de fortfarande är kungar inom genren. Briljant med min favoritlåt "Blinded By Fear" som extranummer!

3. Judas Priest

Jag hade förväntat mig rätt trötta låtval, men Priest överraskade mig och vågade blanda in en hel del oväntade jokrar som "Between The Hammer And The Anvil" och "Sinner" i leken. All respekt till dem för det, dock kändes Rob Halfords pipa en aning rostig och de två nya låtarna övertygade inte helt. Deras headlinergig från 2004 var bättre.

4. Mustasch

Första gången jag ser det här bandet live, och jag blev riktigt imponerad av Ralf Gyllenhammar och hans goa gubbar. Hans konstanta Jack Daniels-snack (som sponsrar bandet) blev extremt tjatigt i längden, men när den otroligt maffiga "Double Nature" brakade igång med både eld och rök så gick det lätt att bortse från det.

5. Carcass

Hård återförening nummer två hade inte lika goda förutsättningar som kollegorna i At The Gates (halvdant ljud, lite klen sång, sämre speltid) men de gjorde ett riktigt starkt intryck på mig likväl. Men så är också deras mästerverk Heartwork en av de bästa plattorna med hård musik i min skivsamling. Till Wacken Open Air i augusti ska jag se till att vara ännu mer inlyssnad på deras hela repertoar, då kommer Carcass bli ännu bättre.