Amerikansk fotboll på svensk mark
Det är lite lustigt att jag innan sommaren aldrig hade satt min fot på Zinkensdamm, och nu när hösten så smått har tagit vid har jag varit där hela fyra gånger. Två gånger på konserter (Kent och Lars Winnerbäck) och två gånger på amerikansk fotboll. Det senare beror inte direkt på att jag huxflux blivit amerikansk fotboll-diggare, utan att jag vill se hur det går för kompisen Greger, som är defensive back i Djurgårdens seniorlag.
Matchen var Djurgårdens näst sista match för säsongen och det slutade som det alltid har gjort med seger, den här gången över Uppsala 86ers med 47-7. Om ett par veckor är det kvalmatch som bestämmer om Djurgården går upp i högsta serien eller inte. Matcherna är fortfarande lite för långa för min smak (den här tog väl två och en halv timme inklusive paus) och det blir fler avbrott än i en hockeymatch, men ju mer man lär sig om reglerna och de taktiska möjligheterna desto mer spännande blir det. Sen finns det cheerleaders också. Cherleaders!
Some pics for you all:
Klockan slår, klockan slår, Djurgårn' gjorde mål!
Larsson och Calle hejar båda på AIK, men det syntes inte idag...
Linus följde också med.
Hut hut!
Greger och en motståndare har en privat uppgörelse.
Killen med bollen kommer om typ två sekunder slås i marken.
Cheerleaders!
Vi bytte sida i halvtid för att kunna se Greger bättre.
Vädret var kanon, men Larsson tog inga risker.
Matchhjälten (nåja) efteråt.
